Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Solivro förvånade sig öfver hennes häftighet.
— Hur kan du säga så? Du känner icke
Irlam.
Hon böjde sig hastigt åt sidan.
— Icke honom. Mon Irlam den Gamle, hans
fader, som nu är död, honom har jag sett.
Och då hon kände hur alla förundrade sig,
fortsatte hon med en viss häftighet:
— Han kom en gång till fader; vi bodde ju
belt nära de skogar, där han var höfding. Han
var en stor gammal man, och ban var mycket god
mot mig. De bästa frukter förde han med sig,
och jag fick loka mod hans skägg och med det
vackra vapen, som han häktade från sin gördel.
Det var äfven ban som gaf mig Bräkebä.
— Man sade om honom, att hans ungdom
varit kysk och ren, så sällsynt bland matretter.
Och att det var därför, hans ålderdom var så stark
och mäktig.
— Irlam den Gamles son är icke lätt att fånga.
Slutade hon plötsligt.
Prinsen var ganska missnöjd med Tai ra vitas
ord; han skämdes inför knektarna, att bon hade
haft beröring med matretter, och den varma tonen,
då hon talade om en främling, gjorde honom
obehag. Han lät det emellertid icke förmärkas.
Följande dag kom en höfvidsman, åtföljd af
en knekt, ridande mot stugan. De stego af och
bundo sina hästar bakom fähuset. Själfva gingo
de in i stugan. Det var kort före skymningen;
kvinnorna redde maten; Solivro var iclce ännu
kommen från sitt arbete i jorden. Mor Sorenna
hälsade (lem välkomna, men de tystade henne och
ställde sig på lur i dörrgläntan.
Då prinsen gick öfver fälten, såg ban på långt
afstånd en ryttare, som tycktes vilja spränga sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
