Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
08
— Och då säger Tairavita, då säger Tairavita:
— Låt henne vara, det är systermin.
— Sin dödsstund känner man inte, nej. Men
nu frågar jag dig, Amante: Var det en syster det?
— Nå, vidare!
— Vidare. Jo vidare gick de upp på kammaren.
Och hvad de där hade för sig, det vet inte jag,
utan det vet Skaparen. Men då jag slutligen
vågade mig upp, hade apan försvunnit; och flickan
satt ensam och stirrade och smusslade med
någonting innanför klädnaden. Och syn och hörsel och
mål, det hade hon platt inte, hvad jag kunde
förmärka.
— Nu frågar jag —
Men prinsen var redan inne och uppför trapporna.
Tairavita satt på väggbänken under fönstergluggen;
hon höll hufvudet grubblande framåtböjdt. Då ban
trädde in, höjde hon blicken mot hans.
— Hvad är det —
Men ban tystnade.
På hennes knä låg den gyllene furstekedjan.
Hon nickade långsamt.
— Fader är död, sade hon.
Han hörde henne icke; kedjans länkar glindrade
för hans ögon. Han mindes, hvad han gjort med
denna kedja, och lögnen, ban hade sagt. Skammen
brände honom.
Utan mening sade ban:
— Det är icke sant.
lian såg icke, hur lion smålog, då hon svarade:
— Jo, det är sant. lila, syster min, har varit
här. Hon hade sökt mig länge, innan hon faun.
Fåren hade lion sålt, Bräkebä var död. Hon behöll
pengarna. Hvad skulle jag med dem?
— Men kedjan gaf hon mig.
Prinsen närmade sig. Han tyckte sig liöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
