Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HVAD SOM ÄR ATT SÄGA OM SOLIVROS BÖED
OCH BARNDOM SAMT ALLT DET, SOM
DÄRMED SAMMANHÄNGER.
Virior, fursten, bjöd sorg öfver bela sitt rike,
ty furstinnan bade med sitt eget måst gälda det
lif. bon hade skänkt honom. Och Aeretaniens
folk sörjde så, som regel och sed bestämde, dels
emedan det älskade sin furste, dels emedan det
fann sorgen rättmätig och anständig. Men äfven
matretterna, som icke älskade Virior, höllo sorg,
ty Igna, furstinnan, hade varit dem ganska kär.
Man skulle ju knappt kunna tilltro detta illasinnade
och gudlösa släkte en kärlek, som ej lefde af kyssar
och hårda omfamningar eller en vänskap, som ej
närdes af fördelar. Men måhända var denna känsla,
som några funnit så vacker, endast en elak glädje
öfver furstinnans ringa börd, så ringa, att man
hviskade om matrettiskt blod.
Denna förklaring finner jag ganska sannolik.
Sedan långa tider rådde ett starkt ocli
stridbart bat mellan aeretaner och matretter, och
orsaken härtill finner jag i de båda släktenas så
olika karraktärer. Den, som för första gången
beträder Aeretaniens jord, skall redan tydligt märka
denna olikhet. Hos det goda blodets barn skall
ban finna en lycklig glimt i ögonen eller en mun,
som är färdig till glädje, eller en klar och älskvärd
röst. Jag såg en ung aeretan, som råkat i häftig
vrede och sorg, emedan en annan kysst lians käresta,
lians vrede var visserligen förskräckande, men på
samma gång ägde den ett ljufligt behag, som helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
