Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han tvekar då icke att dementera sig själf. »Ni känner den fördom»,
skrif-ver han till Byström, »som man har emot oss, inbyggare i Norden, att vi aldrig
kunna uppnå samma fullkomlighet som folken i ett tempereradt klimat, men
se här en Thorvaldsen från Köpenhamn och en Fahlcrantz från Stockholm som
gå före i konsterna.» Ja, när han tänker på ungdomarna i Stockholm,
Fahlcrantz, Westin, Sandberg, Laureus, Hambro, Breda och den i Rom frånvarande
Byström, så vaknar strax hans patriotiska optimism, och han försäkrar (1812)
att Sverige proportionsvis har flera konstnärer af förtjänst, trots deras ringa
uppmuntran, än något annat land. »Må fransmän och italienare se», skrifver
han, »att vi icke äro barbarer i Norden, och att smak och fantasi ingalunda
äro beroende af vår is och rimfrost.»
Han sätter konstnärens yrke högt och önskar en tid att hans egen son
skall välja det, enär han visar tydliga anlag. Då Abildgaard afråder honom
och menar att ynglingen skulle blifva lyckligare som simpel smed, svarar han:
»Du vill att min son skall bli smed, hvarför inte, men han har anlag att bli
konstnär och (blir) ännu mera oberoende än en smed, ty jag känner ingen mera
oberoende människa än en konstnär — jag själf är det — och jag hoppas att min son
skall följa mitt exempel. Jag ledsagar honom i morgon till Uppsala universitet,
där jag vill att han skall studera för att bli Människa innan han blir Konstnär.»
Främst bland konsterna sätter han skulpturen, som fordrar mera
korrekthet än målningen, hvilken räddar sig genom den förföriska färgen och genom
klärobskyren. > Bildhuggaren har icke annat än himlens ljus och en exakt
riktighet som kan rädda honom. Det är af detta skäl som en staty gäller lika
högt som en stor komposition i målning.»
Hvad Sergel äger framför Ehrensvärd och alla andra konstfilosofer, det
är den praktiska erfarenheten af den stora konstens utöfvande. Därför forma
sig hans maximer så gärna till råd åt kamrater i yrket, särskildt då han
skrifver till sin elev Byström. »Var en noggrann iakttagare af den oförfalskade
naturen i dess rörelser, tag den på bar gärning, och Ni är säker på att icke
bedraga Er. Må rörelsen alltid vara efter naturen, och utförandet med
antikens ögon; alltid naturen, med de gamles princip för valet af former, som
man alltid utmärker med ordet ideal.» En annan gång heter det: La
nature pour le mouvement vrai, et l’antique pour corricher les parties quis de-
Bref till Abildgaard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
