Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 114. till hans statyett af Othryades, som är det märkligaste minnet af hans
Parisvistelse.
I ett bref till Rehn1 af den 26 oktober 1778 skrifver Sergel: »Jag arbetar
på min modell; mitt ämne är: Othryades, Lacedemoniernas höfding, som på
slagfältet reser en trofé och skrifver på en sköld med sitt eget blod till Jupiter,
troféernas gud. Detta ämne är hämtadt ur Plutark, öfversatt af Amiot. — Så
snart min figur är färdig, såsom jag hoppas om två månader, skall jag bereda
mig till afresa. Ty jag har äran försäkra er helt uppriktigt oss emellan sagdt,
att jag känner mig föga smickrad, om man mottager mig i Akademien, lika
litet som en refusering skall vålla mig ledsnad.»
En pennteckning till kompositionen äges af grefve Ehrensvärd, medan
modellen i terrakotta finnes i Nationalmuseum.
Den senare var, som beräknadt, färdig till nyåret 1779, och den 30 januari
blef Sergel invald i akademien. De närmare omständigheterna vid detta tillfälle
ha liksom hela Sergels Parisvistelse behandlats så utförligt af Göthe, att vi kunna
förbigå dem i korthet. Må det vara nog sagdt, att i afgörandet deltogo bland
andra skulptörerna Pigalle, Pajou, Caffieri, Allegrain och Houdon och att man
tyckes ha gjort några invändningar med hänsyn till stilens olikhet med den
franska. Arbetet blef aldrig utfördt i marmor, som afsikten var, men utställdes
i gipsmodell på Salongen 1779, tillsammans med Juliens »Gladiateur», som också
var ett receptionsstycke. På tal om dessa båda skrifver en samtida kritiker:2
»Jag skall endast anmärka i fråga om denna figur, att när man skrifver med sit’t
blod, så kan man icke, som M. Sergells Othryades gör, använda en svärdsudd,
som är föga ägnad att uppsamla det. En af bruten pil, hvars järn ännu suttit
kvar i såret, skulle vara lika ädel och mera ägnad för detta bruk.»
Anmärkningen kan förefalla oss oväsentlig. Men det finns andra
invändningar att göra mot verket, antingen de framställts af de franska herrarna
eller icke. Statyetten är onekligen en smula teatralisk, äfven i den mening,
att den- har en baksida, som icke är afsedd för publiken. Som en hjälte i
rampljus vänder Othryades hela sin gestalt mot åskådaren, men hvad som döljer
sig bakom skölden gör man bäst i att icke tänka på. Detta är ett komposi-
1 Revue universelle des Arts 1856. — Tidskrift för bildande konst 1875.
2 Du Pont de Nemours. Lettres sur les salons de 1773, 1777 et 1779. Archives de
1’art Frangais 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
