Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sergels Venus. Den hopkrupna ställningen, som
Lange anmärker på, är en reminiscens af franska
1700-talsstatyer. Den är ett modedrag, som vi
återfinna såväl i Allegrains »Vénus au bain» (1767) FlS- 111
och samme mästares »Diane au bain» (1777) som
Falconnets »Baigneuse» (1757). Det sistnämnda FlS- 112
verket var förmodligen bekant för Sergel från
Parisresan, medan Allegrains »Vénus au bain» (hvars
mästare han kände personligen) är den staty som
mest erinrar om hans egen. Det är naturligt att
den hopkrupna modeställningen är mest synlig från
sidan. I Looströms Sergelbok är »Venus som
stiger ur badet» af bildad bredvid »Venus Kallipygos»,
bägge två från sidan, och det är rent af förbluffande hur litet antika och hur
mycket rokokoartade de ur denna synpunkt förefalla.
Bristerna i statyns proportioner äro icke så störande, som ofta framhållits —
särskildt om man betraktar det abnormt lilla och onekligen icke alltför
uttrycksfulla hufvudet såväl som de i förhållande till bålen spensliga benen ur synpunkten af
en ursäktlig modetendens. Äfven de smala fingrarna kan man abstrahera ifrån.
Däremot synes mig stoffbehandlingen betydligt minska effekten, ty i detta
afseende står arbetet tillbaka för de naturalistiska franska statyerna och ännu
mera för de antika förebilderna. Hur lefvande
är icke, trots allt manér, karnationen på den
me-diceiska Venus, hur mjuk och sidenglänsande! Hos
Sergels Venus är det icke bara de af Grafström
påtalade fläckarna i marmorn som störa intrycket,
det är också en viss kyla i själfva ytan, icke
ovanlig för öfrigt i nyklassiska konstverk. Till en del
får man väl tillskrifva den statyns öfverarbetning
under Sergels senare lefnadsår.
Men nog af brister. Sergel har i alla fall i
detta verk anslutit sig till en lång och stolt antik
tradition och samtidigt gifvit oss ett vackert vittnes- „
s s II2. Falconnet.
börd om sin och sin samtids uppfattning af den »Baigneuse . Louvre.
111. Ai.legrain.
»VÉNUS AU BAIN.» LOUVRE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
