Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sergels framställning öfverensstämmer icke tillfullo med Homeros’ text.
Venus hade som bekant vid sitt försök att föra sin älskade son Aeneas ur
striden råkat ut för Diomedes, som då han såg att det var Kypris, »en af de svaga
gudinnor», icke aktade för rof att såra henne i handleden med sin lans och att till
råga därpå håna henne för att en veklig kvinna som hon blandat sig in i kriget:
»Sagdt; men hon vacklade bort, af den grufliga smärtan förvirrad.
Henne då förde ur stridens tumult vindfotade Iris,
medan hon våndades svårt och den dejliga huden blef blodad.
Snart hon den hetsige Ares dä fann, som till vänster om striden
sittande var, med hästar och lans bredvid i en molnsky.
Dignande neder på knä, hon tiggde sin älskade broder
ifrigt med bedjande ord om hans gyllenbetslade hästar:
»Älskade broder, o skaffa mig bort och mig hästarna läna,
att jag må komma igen till Olympen, där gudarna dväljas!
Grufligt jag pinas af såret, jag fått af den dödlige mannen,
Tydevs’ son, som väl också med Zevs vore färdig att kämpa.»
I)et finnes spår af att Sergel ursprungligen hade tänkt sig att följa texten Fl
närmare. Göthe har fäst uppmärksamheten på tvenne pennteckningar som
framställa Mars och Venus i en något annan ställning än statygruppens: i den
ena har Venus afdomnad sjunkit på knä, medan Mars stående söker hålla henne
uppe med sin vänstra arm och lyfter den högra till försvar, vändande sig om
mot den hotande fienden — i den andra är det G
däremot Mars som fallit på knä och gudinnan som
står uppe, ehuru afsvimmad lutande sig mot gudens
axel. Slutligen har på denna grundval den första
lerskissen blifvit utförd hufvudsakligen med samma
uppfattning af motivet som i den färdiga modellen.
Här har skulptören tagit ut sin rätt och valt
den plastiskt tacksammaste situationen, ett nytt bevis
för Lessings sats att poesien och konsten hafva skilda
banor. Säkert har detta skett under inflytande från
antika gruppkompositioner som variera motivet med
en manlig figur hallande en liflös börda, nämligen
Arria och Pætus» (Galliern och hans hustru) i Villa
Ludovisi och Menelaos med Patroklos’ lik i Florens,
hvilka bada uttryckligen omnamnas af Sergel — den pennteckning i Nationalmuseum.
V IOI.
ig. 102.
iog -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
