Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Larsson, i dennes ögon ett grönt hånljus och
den smala munnen krökte nedåt som
snok-s:järtar. Helge skulle haft lust att ropa högt
till fadern:
— Hur kan du förödmjuka dig med att
tala till denna vampyr: du får aldrig ett öre
efter honom!
Och då han samtidigt tänkte på att
styf-modern antogs vara Larssons enda barn, blef
honom plötsligt allt oförståeligt. — Han
önskade att han kunde rusa ut och springa
från det hela.
Larsson blef allt vänligare och gladare
men i denna munterhet låg något onaturligt
och rent af olycksbådande. Helge såg
ömsom på hans onda, grinande ansikte, och
ömsom på det stora oljetrycket där nakna kroppar
släpade i vattnet och de utmärglade
skeppsbrutna klamrade sig fast vid flotten. Det syntes
honom vara någon likhet mellan Larsson och
taflan, men han kunde ej klargöra
sammanhanget.
— Du ska ha ett glas vin Bendel, du —
ett litet glas portvin; det är godt för män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
