Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Helge svarade tvärt emot sin mening:
— Nej. Jag tycker han är ganska lifvad.
Flickan kände sig stött af motsägelsen och
sprang före honom nedåt trappan. Hon hade
velat på sitt sätt smickra Helge.
Han stod kvar vid fönstret. Nu släcktes
gasen äfven i bottenfarstun — den svaga
reflexen på trappmurens rundel försvann. Så
hörde han Ebba gå in och dörren falla igen.
Det var egendomligt att stå ensam i ett stort
hus och se ut genom ett farstufönster. Såg
han nedåt var där blott bakgårdens tunnor
och vaktmästarns fattiga fönster; tittade han
uppåt tryckte hela stenmassan, våning efter
våning, banken, hökaren,
protokollsekreteraren, ja, äfven folket i röda gången, det var
som breda lager, hvilka pressade, och de
stjärnor, som lyste högst upp, tillhörde andra
sfärer. — Där borde ju nu, traditionellt, hans
mors ögon blicka emot honom, och — hvem
kunde veta? — kanske också en fars, men
något sådant trodde han ju heller icke på
— hade aldrig trott. En sak var säker: att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
