Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångarna och steg hasade, stannade han och
lyssnade. Det var så underligt detta hus —
underligast var kanske taken som öfverallt
voro hvälfda i korskupor som i en kyrka, och
i hvars midtspets, där skeppen möttes, en
stor järnkrok alltid satt. Underligt också med
korridorernas höga trätrösklar — så höga att
de nästan nådde honom till knät. Och
nedtrampade på midten af tunga skor, som säkert
varit spikbeslagna, ty trösklarna hade fått
kopparskållor till skydd mot nötningen.
Underligt till sist äfven lyktorna i hvar krok,
stora järnlyktor som ute på gatorna, men
grönmålade och med glas som var ljusgrönt
likt svensköl-buteljernas, eller lakritsbrunt som
medikamentflaskors. Och inne i lyktan stod
en helt liten blecklampa med handtag, och
vid en kedja en liten lustig hatt att släcka med.
Veken var oskyddad, och när den brann, rökte
och osade den och lågan liknade ett sjukt,
rödgult öga.
Nu var Helge uppe och det återstod
endast den vindlande vindstrappan. Där var
det den förfärliga järndörren, som hade två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
