Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
kåta i ödemarken. Inte skickade lapparna efter honom i
första taget, det visste han. Alltså var det verklig fara på
taket när de äntligen kommo. Då slängde han ränséln på
ryggen och tog skidorna på, om det var en så fattig lapp
att han inte kom med ren och släde. I senare fall kröp
han in i sin enorma vargskinnspäls, lade sig på rygg i släden
och försökte räkna de otaliga stjärnorna som rusade förbi
där han drog fram. Om det var mörkt förstås! Lapparna
och skogsarbetarna runt omkring älskade sin doktor lika
högt som han älskade dem. Bättre att vara någon vid
Syl-spetsen än ingen alls i en världsmetropol, menade doktor
Jonson och var glad både bitti och sent.
Samma dag som Kurt och Julia annonserat sin ankomst
blev doktor Jonson hämtad till en sjuk. Det var en liten
lappflicka som fått ont i halsen. Flickans far följde tätt
efter i doktorns skidspår den fem mil långa vägen, när de
tidigt på morgonen gledo fram över de väldiga snövidderna.
Inne i kåtan satt gamle farfar och värmde sig vid
stockelden. Längre bort i kåtan satt lappkvinnan med det sjuka
barnet på sina armar. Hon höll blicken på kåtans dörr och
spände hörseln för att höra om hundarna gav skall. Hon
räknade minuterna till dess doktorn skulle hinna fram. Hon
vaggade och vaggade barnet i famnen och mumlade något
som ingen förstod.
Så hördes plötsligt hundarna utanför skälla. Och strax
därefter steg doktor Jonson in i kåtan. Han gick direkt
fram till barnet.
»Hon kvävs, doktor», mumlade kvinnan, »hon kvävs!»
Doktor Jonson tog flickan från modern och placerade
henne på renhuden på marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
