Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ner i banken och sätta in summan på sin makes konto,
frågade Sussi vem som skänkt pengarna. Och Julia svarade:
»Det är en vän till Louis, som skäms över att ha en sådan
vän, som skickar honom pengarna.»
Sussi vände checken helt om och läste Ludvigs namn på
baksidan.»
»Ludvig!» viskade hon. Hennes stora ögon voro fulla av
tårar.
»Han är bara en mellanhand», förklarade Julia
affärsmässigt.
Sussi vägrade att ta emot pengarna. »Jag kan inte ta emot
dem», sa hon bestämt.
»Inte ens om du räddar Louis från straffarbete?»
frågade Julia lugnt.
Hon ville inte riskera att hennes väl utfunderade hjälpplan
skulle stranda på Sussis dumma envishet. Sussis skrämda
uttryck förrådde att hon heller inte hört något om
straffarbete eller Långholmen.
»Straffarbete?» stammade hon. »Vad menar du —?!»
»Förklaringar får du sen!» avgjorde Julia. »Gör nu som
jag säger. Gå ner i banken och sätt in pengarna på Louis’
konto, för det ser bättre ut än om jag gör det. Och så kom
ihåg, inte ett ord varken till Kurt eller till Louis! Har du
förstått ?»
Sussi nickade tyst och Julia skyndade därifrån. Väl
utkommen på gatan såg hon sig runt om för att se om någon
hade sett henne. Gatan låg öde och tom. Julia hoppade opp
i en bil och körde därifrån. Hon verkade i hög grad
miss-dådare på väg från mordplatsen.
När Louis senare på dagen kom ner i banken för att själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
