Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Men Bengt ropade på Ingrid. Och när det
istället var Frida, som kom, frågade han henne,
om hon hette Ingrid? Nej det gjorde hon icke.
Och så gick Frida, och Ingrid kom.
»liva är det?»
»Jo, jag har någonting att fråga dig om.
Vi sitta just och tala om dig.»
»Gör ni?»
»Sven vill gifta sig med dig.»
»Vill han det? —»
»Nå, hva säger du?
»Jag? — Vi få väl se.»
De voro så underliga, de där båda. Bengt
såg på henne — så obehagligt. Och Sven såg
icke alls på henne. Och var ledsen. Hvad var
det med dem? Ingrid kände, att gråt var i
närheten.
»Det är väl inte så brådt>, skrattade hon
till.
»Nej det vet gud, det inte är! Sven kan
inte gifta sig ännu. Han måste bort på en tid.»
Måste ban bort? Att det skulle dröja, innan
de kunde gifta sig, det visste Ingrid. Men skulle
ban bort? Hvart skulle ban? Hade han kanske
fått arbete?
Bengt pustade till och slog ut med armarna.
»Jag tror, det blir åska. —
Det där får Sven tala om själf.»
»Ar det någonting tråkigt?»
»Det är någonting mycket tråkigt.»
Ingrid undrade, hvart gråten tagit vägen;
hon kände den icke längre. Hon gick bort till
Sven och strök honom öfver hufvudet. Han såg
• bra olycklig ut.
»Vill Sven säga det?» frågade hon.
Sven talade icke, rördt; sig icke, suckade icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
