Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Lostman var döende.
I och för sig var detta hvarken så anmärkningsvärdt
eller så värst sorgligt. Lostman var gammnal
och sjuklig, Lostman hade rättighet att dö.
Och det var föga troligt, att någon skulle sörja
honom.
Men det var förargligt att Lostman skulle dö
just nu. Döende fordra så mycken hänsyn. Och
när de väl dött fordra de dödsattest och begrafning
och en hel del annat, som icke alltid är så
lätt att anskaffa. Just nu ställde det sig till och
med mycket svårt. Och den allmänna meningen
var, att Lostman gärna kunde ha väntat litet.
Själf var han emellertid af annan åsikt. Han
hade börjat det svåra afslutningsarbetet och ville
icke börja det om igen. Nu skulle det vara slut.
Och var tiden icke väl vald, så var det icke hans
fel utan deras. De hade släpat honom upp till
kvarnen, de hade glömt att täppa till alla
draghål och de hade icke skaffat någon läkare. Ej
heller gaf de honom medicin, ingenting. De fingo
skylla sig själfva.
Ragnar tyckte, att Lostman hade rätt. Först
och främst visste han af erfarenhet, att Lostman
alltid hade rätt. Och för det andra var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:01:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bhblablom/0011.html
