Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.bättre delen af pressen fruktlöst oppositionel, och allra
nederst kitsligheten i »Corsaren». Hvad var Corsaren?
I)en var en tidning af det slag, som dess vänner kalla
skämttidning, dess ovänner en skandaltidning, oeh som en
tid bortåt kan utgöra den populära skandalen i en stad.
Bladet hade den förtjänsten att redigeras i frisinnad
riktning och att direkte vända sig mot den oinskränkta
konungamaktens perukväsen och auktoritetstro, och hade
där-uti samma ursäkt för sina snedsprång, som t. ex. Bo
chefort’s »Lanterne» hade för sina, under dess opposition mot
det andra kejsardömet i Frankrike. Bladet var illustreradt.
Ena dagen dref det gäck med konungen, och innehöll
dagen efter karrikatvrer af de enskilda personer, som
redaktionen ville åt. l)et fans lika litet något verkligt allvar
bakom kvickheten, som det fans någon djupare fri
hetskärlek bakom oppositionen; men bladet skaffade luft, rödde
plats och ingaf den herskande kälkborgerligheten en nyttig
skräck, då man på den tiden ännu darrade för »att komma
i tidningarna». Dess kvickhet var ofta bitande och lustig;
dess patos var nästan alltid uppskrufvad och tom. Bladet
var en makt i synnerhet genom de porträtt, det innehöll;
det liistes öfveralt, hölls af portvakten och lästes af herskapet.
Det var, såsom sagdt, i December 1845.
Kierke-gaards första behof af produktivitet var tillfredsstäldt. Det
första factum, »som gjorde honom till författare», hade
framkallat hela den följd af verk, hvartill det blef anledning;
han hade emot det sokratiska och grekiska, som varit
föremål för hans tidigaste vetenskapliga interesse, skarpt
uppstält det kristligt paradoxa, vid hvilket han först och
sist var bunden; och han hade under sitt författarskaps
våldsamma och passionerade allegro sökt hvila för sin själ
i uppbyggelsetalens stilla och milda adagiotakt. Nu hade
ögonblicket kommit, då han ville visa verlden, att han hade
allvar med det religiösa, att han ej vore den »interessante
ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
