- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
119

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förvandlar det till ett ändlöst panorama, som under
musik-accompagnement nästan alt för hastigt föres vårt öga förbi.

Det är passionens språk, ty där finnes passion i den
frätande ironien liksom i den djupt upprörda förundran, passion
framför alt i den jagande förtviflan, som hugger in i
spetsen för ett rytteri af predikat, det ena käckare och
hurtigare än det andra, som svänger undan och parerar under
fyrsprång, hvilket gör ett intryck, som om rösten af den
våldsamma själsrörelsen sloge öfver. 1

Huru skärande låter det ej t. ex., då Constantin säger:
»Förklaringen är icke svår, när man verkligen gör allvar af
att hringa olycklig kärlek och död intill hvar andra, när man
har allvar med den tanken; och så mycket allvar hör
man alltid hafva — på gyckel.» Hvilken gripande verkan
gör det ej, då »den unge mannen» slutar sitt djuptänkta
och tungsinta tal, ett jungfrutal i detta ords hela betydelse,
hvilket sväfvar i luften på aldrig vidrörda fjäril vingar, med
utropet: Ar.det ingen, som ler? — Och huru många
skalder förmå väl att så, som Kierkegaard, i en enda replik
återgifva en kall förtviflan! Man läse t. ex. det bref, som
själfmördaren i »Fnten-Eller» skrifver till sin bror:

Högtärade Herr Justitieråd!

Jag skrifver till Er, emedan Ni på sätt och vis står mig närmast;
på annat sätt taget är Ni mig ieke närmare än andra människor. När
Ni mottager dessa rader, är jag ieke mera till. Skulle någon fråga Er
om orsaken, så kan Ni säga: det var en gång en prinsessa, som hette

Og iler til Dig,

Og lytter for at finde Dig,

Ikke efter Fodtrin,

Men efter Hjertebanken.

Din Johannes.

En blick på utkastet till denna biljett (Efterladte Papirer, del 1. sid.
295) visar det arbete, som användts för att få fram rytmen.

1 Efterladte Papirer, del. 2, sid. 709.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgskierkeg/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free