Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjuk skönhet, äro sådana dikter som »Bröllopsfesten» och
»Midsommarsgång», hvilka måste vinna allt ungt blod i
landet genom sin unga känsla, sitt förandligade
skönhetsdrag och det perspektiviska djup hvari sagogestalten hålles,
lika genialiskt sedt som mästerligt återgifvet.
Den enda dikt som offrar för mycket åt detaljmålning
är »Spå-Herr Ola», en Norrlandshistoria om en trollkunnig
präst och hans illa behandlade dräng. Den har också partier
af storartad glans och fart — såsom femte sången — men
åtminstone för mig faller den sönder, och dess hufvudperson,
drängen, är ändå alltför obetydlig för att fängsla
i längden. De ypperliga två första sångerna kunde tjäna
som inledning till en hjältedikt om Norrlands folk. Den
är rik på lif och kraft och i mycket en stor poetisk trollkarls
verk. Dominanten i strängaspelet är emellertid just »vårens
spröda och djupa vemod». Den svenska naturen — utseende,
lifsvillkor, klimat, allt får detta samma grunddrag och
dikternas människor äro bildade och bundna af samma element.
Dess frestande och farliga karghet, men också dess oändliga
ljufhet bär inom sig hvad som danar allas lifsöden till
samma grundtyp: en orolig vandring med rika drömmar
men med knappt bröd; en stackot vilja och en lång längtan
fylla själen. Här ge sig parallellerna med tidigare
hallströmska arbeten af sig själfva; den sköna lyriken i »Den
väntande» är som essensen af »Våren», »Bröllopsfesten»
för i minnet »Drömmen om saligheten» i »Purpur» o. s. v.
Typiska äro några rader ur »Flyttfåglarna», då de manas
till flykt om hösten:
Och farans närhet, skuggans fall
och morgondagg, som dröjer kall,
och solens bleknadt tunna ljus
och trädens skärpta, hårda sus
och ängslig tystnad, allt tar röst
och hviskar lågt: nu blir det höst.
Din natt blir lång, din dag blir kort,
din väg blir trång. Du måste bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
