Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade han sig till stolen vid sängen, der Elsa låg i lätt
sömn.
Han lyssnade en stund oroligt till hennes tunga an-
dedrägt, då ett buller utaf för på gatan kom henne att
plötsligt slå upp ögonen.
— Du är ännu hos mig? — sade hon mildt och
klappade honom på armen. — Du har icke som de an-
dre fått afsky för den elaka hexan?
— Så du talar, Elsa, — svarade Anders godmo-
digt. — Tror du att Anders Barberare skulle vara en
så’n skinnkarpus?
— Du är en bra gosse, Anders, och vår Herre
skall en gång löna dig derför!
Han lutade sig ned öfver henne och såg henne if-
rigt i ögonen.
— Säg mig Elsa, — frågade han oroligt, — har
du tänkt på, hvad du lofvade mig för ett år sedan?
— Ja, ja, många gånger!
— Och du svarar mig nu? — Hans röst darrade.
— Så hjertligt jag håller af dig Anders! — men
endast som en kär barndomsvän. Du är för god för
mig, Anders. Hexan, som alla peka finger åt, är in-
gen hustru för en ung mästare sådan som du, som vill
gå i de förnämes hus. Tro mig, Anders, du glömmer
nog snart mig för andra, som äro vida skönare och go-
dare, som hafva mindre fel än jag.
— Aldrig Elsa! Under hela detta år har jag en-
dast tänkt på dig.
Hon såg så innerligt varmt på honom. Hennes
hand smekte håret ur hans panna, och hon log, i det
hon sakta hviskade:
— Du blåöga!
Mera talades de icke vid. Men när hans blick nä-
sta gång föll på syrénhäcken, tyckte han att den var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
