- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
203

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

återtog den förre och vinkade till sig knektarne vid
dörren.

Men i stället för att genast skynda fram, stirrade
deese helt förskräckte mot en mörkklädd dam, hvil-
ken nästan ljudlöst skred förbi dem fram till dom-
bordet. Det tycktes för dem som hon plötsligt skulle
hafva uppstått ur en af vräarne, der mörkret tätnat till
samman till en mensklig bild.

När hon kommit midt för magieter Olaus, stannade
hon och drog slöjan åt sidan.

— Den ring, som denne man talar em, är här! —
sade hon och lade, till rättens förvåning, Elsas ring på
bordet.

Magister Olaus hade emellertid rest sig upp. Han
syntes mer än vanligt upprörd.

— Det är för oss en glad förnimmelse, — sade
han — att erfara, hurusom adelns damer icke anse det
under sin condition att bidraga till den svåra trolldoms-
syndens stäfjande, men Du, O Herre! ser dock dervid
hur illistiga den lede frestarens ränker äro. Och I,
mina vänner, I trogne Jakobs murare, veten visserligen
alle full väl, att en trollqvinnas klor biter som hackan i
den hårdaste gråstensmur och att hennes dunst fyller
luften som en stinkande rök. Aurora von Schlangen-
feld, I glömmen att lika väl som han kan förställa
personer, kan han förställa ting, och att om det är nå-
gon, som han har riktigt kär, hvilket fallet tyckes vara
med den unga trollqvinnan, lär den ena förvandlingen
nog följa den andra, ända till slutet. Ännu minnas vi ju
alle, huru så gamle som unge på sjelfva rättarplatsen
tyckte sig se den helige ande sväfva öfver Tysk-Annika,
än i skepnad af en liten hvit dufva, än såsom en svan,
men att sedan hon brunnit upp till stoft och aska, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free