Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela skrået till på köpet, — skrek han i högsta raseri
och rusade ned för trapporna och ut på gatan.
Mor Kerstin såg efter honom ett ögonbliek med
gäckande min.
— En sådan stympare! — sade hon vänd till bor-
garen i fårskinnskappan. — Men jag ska’ lära honom
för en annan gång att komma till en hederlig borgar-
enka med slika kalumnier och förtal.
Derefter intog hon, som om ingenting passerat, på
nytt sin tron bakom den af öl och vin nedstänkta skänk-
hyllan, och snart sorlades och väsnades med vanlig en-
formighet i det gamla värdshuset ”Tre tunnor”.
XXIII.
När Anders lemnat Söderport bakom sig och trodde
sig vara i säkerhet för vidare förföljelse, var hans för-
sta tanke att skaffa sig visshet om, huruvida mor Ker-
stin talat sanning eller ej. En beskedlig bondqvinna
kom emot honom upp för backen med en stor korg på
armen, och till henne vände han sig. Röd i synen och
anfådd, som han var, af den häftiga rörelsen, var han
nära att skrämma slag på henne. Men hans stammande
frågor lugnade henne snart, och det var med ett med-
lidsamt leende hon svarade:
— Inte behöfver han, stackare, springa lungsoten
på sig för slikt. — Tjufven vet, när det blir något af
med den trollpackan. — Derpå blinkade hon förstulet
åt honom och tillade: Kan tro, han hör till rättstje-
narne?
Men detta gjorde icke Anders och icke heller hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
