Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pistolerna och pröfva kolfvarne på sina bardisaner, att
det ej komme att hända dem det samma som det hände
Erik Lejon, när han ville taga fast Jonas Dunderhake
och endast fick halfva skaftet qvar af sin bardisan.
En stund derefter lemnade de ”Tre tunnor”, för
att tillse ordningen i den sofvande staden.
Det var temligen mörkt, oaktadt månen stod högt,
och det var derför icke underligt, att mäster Värme
var mindre nöjd med att Fibiger valde, som han tyckte,
den mörkaste vägen, för att komma till Ladugårdslands-
bron.
— Akta dig magerman, — sade Fibiger skrattande,
då han en stund åhört hans mummel. — Akta dig, sä-
ger jag, att icke trollpackorna rida i väg med dig!
— Lyd mitt råd, vän Fibiger, — svarade Värme
allvarsamt, — och håll inne med slikt prat. Månen går
nu i nedan, och det kan lätt gå oss, som det gick med
Arboga-Lisa i förra veckan.
— Och hur gick det med henne? — frågade ett
tiotal röster.
— Hur det gick med henne? Jo, det var inte
bättre än att en vacker natt passade den onde på och
brände bort både tunga och gom ur halsen på henne,
för hennes onda tals skull.
— Vid Guds blod och lungor var det inte det jag
sade, gossen min, — återtog Fibiger skrattande. — Den
onde håller sig gerna till käringarna.
Det torde vara ovisst, hvarthän denna anspelning
kunnat leda, om icke i det samma höga rop och skrik
om hjelp nått deras öron. Ordvexlingen tystnade der-
för, och de påskyndade sina steg. När de veko om
hörnet ned till bron, varseblefvo de tvänne besynnerliga
skepnader, hvilka tycktes fäkta på lif och död med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
