Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon och skyndade ånyo mot honom. — Mäster Olaus,
för mig genast till henne.
— Om jag kunde det, skullen I ej följa mig.
— Jo, jo! På mina knän ber jag Er, mäster
Olaus!
— Du har då icke nyligen sett henne.
— Nej, icke på aderton år; ack jag skall evigt
tacka Er, bedja för Er, om I fören mig dit.
Han tog ett steg emot henne, men hejdade sig plöts-
ligt och rättade ut sig till hela sin längd.
— Förrädiska hexa! — skrek han, och hans grå
ögon glänste. — En gång sade du att jag förtrollat dig,
och det var lögn, men en gång till skall du icke dåra
mig ... Vet att ditt oäkta foster är en trollpacka!
Han berättade nu Elsas historia, samt skälen för
att hon skulle vara grefvinnans dotter. Åldern passade
in. Mor Gretas förhållande inför rätten tydde på att
bon icke kunde vara en riktig mor, ty en sådan hade
troligen, oaktadt all sin Gudstro, ej kunnat tysta sina
känslor ända derhän att hon skulle vitnat mot sitt
eget barn.
Grefvinnan lyssnade med andlös spänning. Hvarje
ord tycktes tränga till djupet af hennes själ. Hennes
pupiller vidgade sig med feberaktig glans, hennes bröst
häfde sig våldsamt.
— Hvilken djefvul, — utropade hon när han slu-
tat, — blåste den lögnen i Er själ?
— Känner du denna? — fortfor han och höll upp
det halfva dalerstycket.
Grefvinnans ansigte förvreds af fasa. Det var som
hon plötsligt skulle hafva fått se en hemsk vålnad upp-
stiga mellan sig och talaren. Det var den kalla, jern-
hårda verkligheten, som i denna talismans skepnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
