- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
122

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rit som en rök eller dimma! Gode fader styrk mig och
led mig till det rätt är!

— Så må du försmäkta i den eviga dödens pina, —
röt magister Olaus och stötte henne ifrån sig. Han hade
redan trott sig vara segrare och såg sig nu på nytt
sviken.

Hon svarade ingenting på hans hårda tillmälen,
utan sänkte ödmjukt sitt hufvud och tycktes tåligt vänta
slutet på hans straffpredikan.

— Säg barn, vill du dö i din svåra synd? — frå-
gade han slutligen, efter en stunds tystnad, med något
vekare stämma. — Vill du säga evigt farväl åt mor
och far, och åt alla dem du älskar? Vill du icke en
gång lisa deras hjertan genom sanningens hugsvalelse
gifva dem råd, hur de skola undvika satans illistiga
frestelser? Du ser ju hur allt skälfver af rädsla för
den ledes fasansfulla raseri, hur vi, Guds män, dag-
ligen och stundeligen anropa vår Herres bjelp under
bön och tårar... Och du är så hjertlös? Du unnar in-
gen den salighet, du sjelf går miste om?

— Säg dem! — svarade Elsa, med fast stämma,
— säg dem, gode magister Olaus, att jag dör oskyldigt!
Detta svär jag vid den heliga nattvarden, som jag vill
begå i min siste lifstimme.

— Det heliga sakramentet, — utropade magister
Olaus förskräckt och ryggade till baka — det kommer
dig ej vid!

Hon stirrade ett ögonblick förfärad på honom. Dezr-
efter sade hon lugnt, med sällsamt tonfall i rösten:

— Må då Gud förlåta Er, Ers ärevördighet!

Magister Olaus insåg att all hans öfvertalning bå-
tade till ingenting och, efter att hafva kastat en öm-
kansfull blick på henne, lemnade han rummet. Han
hade emellertid icke tagit många steg i korridoren utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free