- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
117

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvem talar min fina fröken vid så här dags? —
frågade en hes qvinnoröst, ur mörkret bakom henne.
— Åh, det var endast en liten sparf, — svarade
Elsa. — Hvem skulle det väl annars vara?

Hon lemnade gluggen och satte sig på sin bädd.

— Akta dig blott att icke mäster Skarp hör det, —
återtog rösten. — När jag var uppe för rätten, sade
de att jag kunde trolla råttor på folk, derför att den
röde kniphanen der ute hade hört, när jag svor öfver
råttorna, som pepo der borta i hålet.

— Åh ja, mycket behöfs ej för att tagas för en
trollpacka!

— Så hade jag också en nypa malt innanför trö-
jan, förstås, och detta var, kan tänka, riktigt märk vär-
digt för de höge herrarne. Men då sade jag: — Era
högborenheter, sa’ jag, man min, Mårten Bryggare, som
kanske Era högborenheter känna, se’n trasslet och lape-
rit med höglofliga kommersekollegium, då den stackar’n
fick vatten och bröd, för det han inte ville arbeta åt
K. M:t och kronan för’n han fått betalning för sitt är-
liga arbete — han, sa’ jag, skickade mig till sta’n att
köpa maltet; — men då kom den der röde och drog
ut mig, förstås, menande tro på, att jag hade kjortel-
säck och borde haft maltet i den. — Hu, så kallt det
är i qväll!

— Hvarför bekänden I — frågade Elsa — då I
icke tron på trolldomen?

— Hvad skulle väl en syndig menniska göra, som
vieste sig stundeligen vara utsatt för satans anfäktelser;
också hotade de mig i alla fall att jag skulle bli his-
sad som gamla Annika, hon, som sade till folket der
ute vid tullen, att hon var oskyldig.

— Det var hon också — och hennes anklagare
komma nog en dag att lida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free