Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var. Fast inte skall hon se, att jag tar mig något
deraf som de andre.
Med denna föresats fortsatte han vägen till sin
bostad.
Nästa lördagsqväll var han emellertid äfven ute
med Lars och fiskade, och äfven då följde Elsa honom
ned till båten. När de kommit utför branten, gjorde
han sig i ordning att hjelpa henne att skjuta ut båten.
Han var lika glad, tänkte han, om hon följde med el-
ler ej. — Då kom det sig, liksom af en händelse, att
hon råkade luta sig något nära intill honom, och mera
behöfdes icke för att denna tanke skulle visa sig vara
osann. I nästa ögonblick hade han slagit sina armar
kring hennes hals.
— Hvad jag håller hjertligt af dig Elsa, — hvi-
skade han och smekte henne ömt.
— Är du ond på mig? — frågade hon sakta. Han
tyckte sig se, huru hennes ögon skimrade.
— Inte kan man vara ond på den man håller kär!
— svarade han.
— Nej be mig ej om någonting, Anders — sade
hon förskräckt — jag kan ingenting lofva dig!
— Inte vill jag heller tigga din kärlek!
— Jag tyckte det var så synd om dig, om jag
gjort dig illa!
— Tyckte du? — Det låg hån i tonfallet. — Men
det var ju mitt fel, jag borde sett mig bättre för.
Hon slet sig häftigt lös från honom. -— Jag vånne
den lede toge mina ögon, — sade hon och höll hän-
derna för ansigtet.
Han ville kyssa henne, men hon vek häftigt till
baka.
— Farväl Anders! — ropade hon och skyndade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
