Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bepröfwelse gör tålamod;" och åter: "Salig är den man, som tåligt
lider frestelse; ty då han är bepröfwad, skall han få lifwets krona" etc.
Att apostelen här talar om syndafrestelser, se wi tydligt, af hwad han
genast tillägger: "Ingen säge, då han warder frestad, att han warder
frestad af Gud; ty Gud frestas icke af ondt, Han frestar ock ingen; men
hwar och en warder frestad, då han warder dragen och lockad af sin egen
begärelse." Men märk orden: "tåligt lider frestelse;" det will säga att icke
upptröttna och gifwa sig för frestelsen till att följa henne, icke heller
förtwifla och öfwergifwa nådestolen, utan ännu städse fortfara att med stark
tro och lidande bedja: "Inled oss icke i frestelse." Så lär oss äfwen
Petrus att göra wid djefwulens frestelser: "Stån honom emot, stadiga
i tron." Märk: "stadiga i tron!" Då man icke mer tror Guds nåd,
samt hans wilja och makt att hjelpa, då upphör man att bedja och bida
efter Herren, då gifwer man sig åt fienden. Men skall jag åter bida
efter Herren, måste jag bereda mig på att bida länge och "tåligt" —
det förefaller åtminstone oss såsom alldeles oändligt och ohjelpligt, så att
wi äro färdiga att säga: "Det är förloradt, det är icke wärdt längre
wänta någon hjelp, jag känner och ser ju bestämdt, att jag är lemnad
åt satan." Och kan man stanna wid det beslutet, då upphör bönen,
såsom nyss är sagdt. Dertill bidrager ock wår naturliga lättja, att wi
förtröttas wid att bedja, då wi icke straxt warda hörda, eller "förargas
på Christus", då Han icke förer oss på det sätt, som wi tänkt. Men
Gud sjelf skulle ju blifwa ljugare, om Han läte oss komma på skam i
wår tro och bön på hans löften. Sedan Gud genom allt sitt ord sagt
oss: "Åkalla mig i nöden, så will jag hjelpa dig, och du skall prisa mig",
måste hans ära och sanning blifwa till intet, om Han icke gör efter
dessa sina ord. Wakna derföre och inprägla djupt i ditt hjerta, att det
är alldeles omöjligt, att den själ, som så försökt sina egna krafter, att
hon lärt misströsta på dessa och endast ropar till Herren — det är
alldeles omöjligt, att en sådan skulle komma på skam, huru förtwifladt illa
det än må se ut. Ty här är Herrens eget hela gudomliga wäsende,
hans hela gudomliga trohet, sanning och makt i borgen för min räddning.
Ej förtwifla du behöfwer,
Ej du bör dig gifwa öfwer,
Ty du är i säker hand!
Jesus dig skall wäl bewara
Och dig frälsa ur all fara
Hem till lifwets sälla land.
Ingen än Han öfwergifwit,
Som hos Honom stilla blifwit,
Fastän usel, arm och swag;
Om det barn, hwars hjerta gråter
I hans sköte, Han sig låter
Troget wårda natt och dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
