Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 16 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arglistige satan, och will nu, efter han icke kunde med lagen förwilla och
fasthålla menniskan, försöka henne på motsatta sidan och ingifwer henne
en tröst, som aldrig ordet gifwit, nemligen den, att som hon nu är
frigjord från all syndens skuld och dom, från lagens förbannelse, från
dödens och djefwulens wåld, så är hon ock undkommen all fara, så har
hon intet att frukta, utan bör hafwa idel rolighet. Men nu är detta
en lika skadlig som falsk ingifwelse; ty den rättfärdiggjorda själen är icke
undkommen all fara; och faran är dubbelt större och närmare, när man
icke fruktar den. Den rättfärdiggjorda menniskan är wisserligen fri från
syndens skuld och dom och förbannelse, men hon har qwar en annan
fiende, som snart kunde göra hela den wunna skatten om intet, nemligen
det onda köttet, det inneboende förderfwet, som oaflåtligen will hålla
förbund med djefwulen och werlden. Fastän nu denna inneboende synd
icke tillräknas eller fördömer dig, så länge du blir i Christus, kan den
dock göra något annat ondt, om den icke i tid angripes och under daglig
bättring korsfästes och dödas — ja, ett förskräckligt ondt, som heter:
qwäfwa och döda ditt andliga lif, såsom Jesus uttryckligen sade om de
törnen, hwilka wäxte upp tillika med den goda säden och förqwäfde den
— och då är ju åter hela skatten likwäl förlorad, som om du aldrig
hade wunnit den.
Men till nämnda förwillelse af satan komma ock några bidragande
omständigheter från menniskans sida. Hon läser i Guds ord allwarliga
warningar att icke låta sig på nytt fångas under träldomens ok, utan
blifwa ståndande uti den frihet, med hwilken Christus har friat oss. Af
detta tager hon jemte den goda lardomen äfwen den falska meningen,
att hon nu icke mycket bör bry sig om det ord, som kräfwer något af
oss, utan uteslutande hålla sig till det ljufliga evangelium — förblandar
sålunda (i afseende på friheten ifrån lagen) samwetet med köttet,
rättfärdigheten inför Gud med lefwernet på jorden, och drager friheten in
på begge dessa widt åtskilda förhållanden. Ja, tywärr! hon ger wäl
mycket mer frihet åt köttet och lefwernet än åt samwetet; ty den smittan
och oarten ligger i wår natur, att wi wilja i samwetet wara lagiska
och trälaktiga, men i köttet och lefwernet fria och laglösa. Då nu ordet
äfwen talar om frihet ifrån lagen, och hon icke wäl åtskiljer, hwad som
skulle wara fritt och hwad som skulle wara bundet, och derjemte särskilda
frestelser till synd påkomma, då sker det lätt, att hon "låter friheten
gifwa köttet tillfälle" och "drager wår Guds nåd till lösaktighet".
Jesu, mig bewara
Uti hwarje fara,
Håll mig tätt wid dig,
Att ej köttet, werlden,
Sinnligheten, flärden
Må intaga mig.
Låt din Ande dyra
Mig alljemt få styra
In på lifwets wäg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
