Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11 Augusti.
Om någon syndar, då hafwa wi en förswarare när Fadren,
Jesus Christus, den rättfärdig är. 1 Joh. 2:1.
Här talar apostelen till de trogna, hwilka han kallar: "Mina barn".
Han förmanar dem, att de skola icke synda; men i detsamma sätter
han i fråga, att det ändå kan hända dem, att de synda — "om
någon syndar". Men hwad säger han nu om en sådan? Hwad skall
en sådan tänka och göra? Apostelen säger, att han i det ögonblicket
har en förswarare när Fadren, samt bör då ihågkomma det. "Och
om någon syndar, då hafwa wi en förswarare när Fadren, Jesus
Christus, den rättfärdig är." Anden af apostelens ord tyckes wara:
Mina barn, jag skrifwer eder detta, att I skolen icke synda, icke wara
wårdslösa, nu då I hafwen blifwit renade i Jesu Christi blod och fått
syndernas förlåtelse (ty så har han näst förut talat), utan I skolen nu
desto trognare waka, bedja och strida mot all synd. Men om ännu så
illa sker, att I synden, af köttslig swaghet, werldens förförelse och
djefwulens list — hwilket lätt sker, ty I kunnen aldrig så troget waka, att
icke dessa fiender skulle stundom kullkasta eder — så är detta wisserligen
beklagligt, och hade det warit bättre, att I aldrig haden så syndat, ja,
I hafwen werkligen förtjent Guds onåd och förkastelse; men nu skall
detta likwäl icke ske, att Gud skall warda eder onådig, ty I hafwen en
förswarare när Fadren, som tjenar eder just då, när I hafwen syndat,
ja, eljest aldrig. Ty den, som icke syndat, behöfwer icke en medlare,
försonare och förswarare. Således: Gud will ingalunda, att I skolen
synda, men ännu mindre, att I skolen misströsta och förgås, derföre
har Han sjelf gifwit eder en förswarare.
Men Johannes brukar widare om Christus det ordet: den
rättfärdig är. Hwad bör jag derwid tänka? Jo sålunda: Är jag syndig,
så är Christus rättfärdig och helig; och det är nog. Hans rättfärdighet
är min rättfärdighet. Widare: "Och Han är försoningen för wåra
synder." För hwilka synder? — Wisserligen för alla; ty eljest wore
Han oss icke nyttig, wore Han fåfängt död. Men Christus har med
sitt blod försonat sannerligen icke blott några synder, utan alla; och
icke blott tänkta och diktade, utan werkliga synder; icke blott de små,
utan ock de stora; icke blott handens eller tungans synder, utan ock
hjertats och tankarnas; icke blott de fordna, utan ock de närwarande,
eller såsom Luther dristar säga: "Icke blott de öfwerwunna och
bortlagda, utan ock de ännu starka och mäktiga synder."
Säger du nu: Ja, Christus är en försoning för de heligas synder,
såsom för Johannis, Petri, Pauli och andra sådanas, men hwem wet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
