Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 22 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland alla de oarter, som Christus bestraffade hos sina lärjungar, war
det ingen, för hwilken Han warnade med så förskräckande ord som för
högmodet. För detta warnade Han dem ofta och wid ringaste tecken
deraf. När de frågade, hwem som war den störste i himmelriket, afskar
Han med så grufliga ord deras inbillningar, att Han sade, att de icke
alls skulle komma derin, om de icke omwände sig från detta sinne och så
förnedrade sig som ett barn. Då lärjungarna en annan gång fröjdades
åt sin makt att utdrifwa djeflar, genast sade Herren: "Fröjden eder icke,
att andarna äro eder underdåniga, men fröjdens, att edra namn äro
skrifna i himmelen." Så grannlaga är denna punkt; så farlig denna
förnöjelse öfwer egna företräden och utmärkelser. Men att wåra namn,
äro af nåd skrifna i himmelen, det är ett med de swagaste nådebarn
gemensamt godt, åt detta få wi fröjda oss. Då Petrus sade: "Om än
alla förargas i dig, skall jag dock icke förargas", genast tillstaddes det
satan att sålla honom såsom hwete. Sedan skref samme Petrus: "Hållen
eder hårdt wid ödmjukheten, ty Gud står emot de högfärdiga, men de
ödmjuka gifwer Han nåd." Widare: när du ser andra, som ock wilja
wara christna och kunna bete sig mildt och wänligt bland främmande,
likwäl wara tyranner i sitt hus, trätosamma och hårda mot sina
medmenniskor, skall du deremot ihågkomma din kallelse att wara hans
efterföljare, som icke war "knorrisk och gruflig", utan "mild och ödmjuk af
hjertat". Öfwa dig med allwar uti hjertans barmhertighet, mildhet och
saktmodighet, att icke köttet får hafwa frihet. Och om du icke kan
hämma hwarje utbrott af ett retligt lynne, måste du dock deruti skilja
dig från de ogudaktiga, att du åter erkänner ditt fel, är snar till wänskap
och icke låter solen gå ned öfwer din wrede. Äfwen om du werkligen
har swåra medmenniskor, kom ihåg, att det just är din kallelse såsom
christen att öfwerwinna ondt med godt och att "twå deras fötter" —
såsom apostelen här säger: "Fördragande den ena den andra i kärleken."
Wår lärofader Luther skrifwer: "Om din make, din tjenare, ditt
husbondfolk också werkligen hafwa ett förargligt fel, håll dem detta till
godo — och anwänd du din större nåd till deras tjenst och förbättring;
men wet, att du är kallad att bära nästans bördor, helst som äfwen du
wisserligen har något fel, hwilket ock andra måste hos dig fördraga."
Se, till sådant äro wi kallade. Och på detta sätt skola wi uti alla
möjliga fall betänka wår höga och saliga kallelse såsom christna och Guds
barn och så wandra, som tillbörligt är i den kallelsen. Gud gifwe oss
alla alltmer sin nåd härtill!
Låt din frid
Bo i hjertat all min tid!
Sådan du den, Jesus, ger,
Låt den wäxa mer och mer
Under lifwets kamp och strid.
Gör mig mild,
Utaf hjertat lik din bild;
Ödmjuk, tålig också då,
När du lägger korset på
Ifrån knot och otro skild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
