Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasta. Men "brudgummen skall tagas ifrån dem, och då skola de fasta",
då får Johannes icke mer ligga wid Jesu bröst, då får Maria icke
komma wid Honom. Detta måste alla christna erfara. Luthers ord
sannas : "Efter som tron tilltager, aftaga känslorna." Dessa må gerna
skiljas från den första kärleken. Men hwari består då den? Här måste
hwar och en skarpt gifwa akt på, hwaruti den egentligen bestod, hwaraf
den uppkom, och hwaraf den berodde. Det war ju endast deraf den
uppkom, att många synder blefwo förlåtna; det war ju deruti den
egentligen bestod, att för syndanödens skull Frälsaren blef oumbärlig, och att
för syndaförlåtelsens skull Frälsaren blef ljuflig och dyr. Si, härmed
är hufwudsaken uttalad: att Frälsaren är oumbärlig och dyr; att der
synden öfwerflödar, nåden dock öfwerflödar så mycket mer, att man
icke mer kan hålla något annat i himmelen eller på jorden så dyrbart
som den Frälsaren, af hwilken all denna nåd kommer. Och denna
kärlek är starkare, i den mån Frälsaren är mig oumbärligare och
kostligare, om ock min känslighet är swagare. Märk detta, så kan du skilja
mellan den första kärleken och den första känsligheten. Kärleken är
starkare, då Frälsaren är mig dyrare, om ock min känslighet är ringare.
Detta förstå icke de, hwilkas hela christendom består blott i
tillfälliga känslor, icke i sak och werklighet; men de för hwilka synden men
också nåden är en stor werklighet, de förstå det.
När wi betrakta sammanhanget af Christi ord till denne lärare i
Ephefus, märka wi icke då, att Herren wille säga: Dina gerningar,
ditt arbete för mitt namns skull och ditt lidande och ditt tålamod
och ditt ljus, din gåfwa att pröfwa andarna; ja, än mer: min
församlings wäl, mitt rikes befrämjande, min läras renhet — allt detta
är dig dyrbart och wigtigt. Det är blott jag, såsom din försonare och
försvarare, som är dig nu mindre wigtig — blott jag och mina
gerningar, jag sjelf i min försonings blodiga drägt är dig nu icke så oum-
bärlig och dyr som i den första tiden af wår förening. Du behöfwer
icke nu, såsom då, ligga som en syndare wid mina fötter och tigga om
mina gerningars frukt, om min blodsförtjenst, om syndernas förlåtelse;
nej, dina egna goda gerningar, din wackra christendom, din nyttiga
werksamhet, allt detta är dig nu nog. Si, sådant menade Christus, då
Han så utförligt uppräknar denne mans förtjenster och tillägger: "Men
jag har emot dig, att du har öfwergifwit den första din kärlek."
Bepröfwa, Herre, hjertat mitt,
Du, endast du, det kan,
Och låt det wara ewigt ditt,
Min dyre löftesma.
Du, som har löst mig med ditt blod,
Långt större än jag din nåd förstod,
Ack, lär mig du att älska dig,
Jag wet, du älskar mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
