Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 10 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 10 Mars.
Wi gingo alla i willfarelse såsom får; hwar och en såg uppå
sin wäg. Men Herren kastade allas wåra synder uppå
Honom. Ef. 53: 6.
Hwad som här åsyftas, hwad här egentligen är frågan, hwari wi
gingo i willfarelse och sågo hwar och en på sin wäg, det märker jag
af det, som Gud då gjorde till bot för detta irrande, nemligen: men
Herren kastade allas wåra synder uppå Honom. Jag märker då, att
det war i fråga om synden och wår frälsning, det war i fråga om
wägen till himmelen. Nu, betänk då, hwad Herrens Ande här anmärker
såsom wår stora hufwudwillfarelse i den frågan, nemligen: Hwar och
en såg uppå sin wäg. Hwar och en ser på något eget görande. Den
ene tänker: Om jag blott kunde wara rätt allwarlig i min gudaktighet,
rätteligen älska och frukta Gud, skulle jag hoppas nåd. Men detta är
att gå i willfarelse, säger här profeten. Det förslår inte; du är för
mycket förderfwad, du är alldeles förtappad med allt, hwad du gör.
Den andre tänker: Om jag blott kunde rätt bittert känna och ångra min
synd, rätt allwarligt waka och strida emot den, skulle jag hoppas nåd;
men det är att "gå i willfarelse", säger profeten; det är allt förgäfwes,
hwad helst du gör, det fordras en helt annan man. Men will du weta,
hwad som gäller, så hör: Herren kastade allas wåra synder uppå
Honom. - endast detta gäller. Herren såg med barmhertighet på wårt
ömkliga sträfwande i syndens dy, och Han warkunnade sig och gaf oss en
man, som skulle bära allas våra synder: Honom, som af ingen synd
wisste, har Han för oss gjort till synd. Hela werldens alla synder
blefwo genom den stora tillräknelselagen "kastade" på en enda man.
Herren afdömde, att allas wåra synder skulle wara hans, så att Han
skulle betala och plikta för dem. Wåra synder äro icke mer wåra, utan
hans. Och att wi måtte wara desto tryggare, säger profeten, att det
är icke wi, som lagt wåra synder pä Honom, utan Herren — Herren
kastade. Det är Herrens egen gerning och wälbehag, och Han måste
wäl mena och wara nöjd med, hwad Han sjelf gjort! Såsom Johannes
derföre säger: Si, Guds Lam, som borttager werldens synd. Märk:
Guds Lam! d. ä. det Lam, som Gud har bestämt till wår försoning,
det enda, som Gud will hafwa för wåra synder. Derför säger ock
Jesus, att Fadren fördenskull älskade Honom, att Han utgaf sitt lif.
Hwad kan då wara tryggare? Gud måste wäl wara nöjd med sin egen
wilja. Märk det, du arma, syndiga, förtorkade och betryckta själ, att det
är Guds egen gerning, som frälsar dig, det är Fadren sjelf, som gifwit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
