Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 26 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordmaskar, hwarföre ock den första menniskan fick namnet Adam, hwilket
betyder: af jord, jordisk, jordbarnet; på det wi aldrig skola glömma,
huru förgänglig kroppen och tiden är, och alltid söka det, som tillhör
själen och ewigheten. — Och Gud inblåste i hans näsa en lefwande
ande. Höga, ädla ursprung! Själen, den odödliga själen, ewighets-
barnet, som är ämnadt att i tid och ewighet lefwa med Gud, den är
så omedelbart kommen af Gud, att Skriften här säger: Gud inblåste
den i menniskan. Här må wi utropa med David: "Jag tackar dig, Gud,
att jag är underligen gjordt". Här är grunden, hwarföre Paulus kunde
säga: Wi äro ock Guds slägte. Så hafwa wi sett, huru både kroppen och
själen, jordbarnet och ewighetsbarnet, äro båda Guds synnerliga werk.
Härtill kommer nu den tredje och märkwärdigaste omständigheten,
nemligen att Gud skapade menniskan till sitt beläte. Härpå har Herrens
Ande isynnerhet welat göra oss uppmärksamma genom ett eget widlyftigt
upprepande af den saken; ty så lyda orden: "Gud sade: Låt oss göra
menniskan till ett beläte, som är oss likt. Och Gud skapade menniskan
sig till ett beläte, till Guds beläte skapade Han honom." Här
upprepas med flera särskilda uttryck, att menniskan skulle wara Guds beläte
eller afbild. Om wi ock aldrig här i tiden skola rätt förstå detta Guds
beläte, är redan den omständigheten märkwärdig, att menniskan blef
skapad till Guds beläte. Ty detta innebär något obegripligt stort.
Derföre kunde ock Guds Son komma och blifwa menniska, blifwa wår
broder och like, och "skämdes icke kalla oss bröder" — och kom för att
återställa, hwad som genom syndafallet war förstördt; derföre skola wi
ock genom Honom ännu komma till samma herrlighet, hwartill wi uti
skapelsen woro ämnade. Genom den nya födelsen, den nya skapelsen
warda wi genast nya kreatur i Christus och delaktiga af Guds natur,
och den nya menniskan skall dagligen förnyas till hans kunskap och beläte,
som har skapat honom. Men helt återstäldt blir aldrig Guds beläte i
oss förr, än wi uti uppståndelsen få nya, rena och odödliga kroppar och
Christus warder uppenbar i alla dem, som tro. Såsom Johannes säger:
"Mina käraste, wi äro nu Guds barn, och det är icke ännu uppenbart,
hwad wi skola blifwa. Men det weta wi, att när Han warder uppenbar
då warda wi Honom lika; ty wi få se Honom, såsom Han är."
Gud är den, som med ett ord
Skapat himmel, haf och jord.
Men af allt, som jorden bär,
Menskan Honom kärast är.
Lofwa Herren Gud, min själ,
Hwad Han gör, är rätt och wäl;
Lofwa Honom allan tid,
Ty Han nådig är och blid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
