Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hwad gäller nu det, att det blinda, swaga, barnsliga tycket säger
annorlunda? Ho är du, som will träta med Gud? O, att wi wore wisa!
O, att Gud en gång rätt öppnade och upplyste wåra ögon, att wi
finge se detta himmelska ljus och kunde begagna oss deraf under lifwet!
T. ex. när jag tycker, att jag warit mer gudfruktig och andlig, och
derföre Gud mer behaglig, borde jag genast säga: Detta är en tankewilla
hos mig, ty Gud har sagt, att alla äro odugliga, att ingen kan i sig
sjelf någon stund wara Honom behaglig, ingen kan af sina gerningar
warda rättfärdig o.s w. När jag en annan stund tycker, att jag
warit så syndig, att Gud omöjligt kan wara mig lika nådig som förut,
bör jag säga: Detta är en tankewilla hos mig. Ordets ewiga dom
säger, att jag är i mig sjelf alla stunder lika wärd fördömelsen, men
ock att min löftesman är alla stunder lika rättfärdig; att jag således i
Christus är alla stunder lika rättfärdig och för Gud behaglig; att om
rättfärdigheten kommer af gerningarne så är Christus fåfängt död.
Men om jag är för Gud mer rättfärdig och behaglig, när jag sjelf
warit frommare, och mindre rättfärdig, när jag sjelf warit ofrommare,
då kommer wisserligen rättfärdigheten af gerningarna — och "då är
Christus fåfängt död". Från sådan hädelse beware mig Gud nådeligen!
Då jag tycker: Gud måste hafwa tröttnat wid mig för alla mina synder.
Han kan icke nu hafwa behag till mig, nej Han är wred och bortwänd
för den eller den synden; då bör jag säga: Denna bild är icke den
rätte Gudens, utan en wederwärdig afgudabild, ett tankespöke; ty en
sådan Gud, som ser på min arma fromhet eller ofromhet och derefter
är mig nådig eller onådig och älskar stundom mer och stundom mindre,
finns hwarken i himmelen eller på jorden. Den ende, rätte Guden är
den med alltid lika brinnande kärlek älskande Guden, som har i mig
alla stunder lika stora skäl att wredgas och fördöma, men ock i Christus
alla stunder lika stora skäl att benåda och älska; som ock derföre har
alla stunder lika stark och brinnande kärlek, lust och behag till mig och
omsorg om mig. Sådan är Gud beskrifwen af det ewiga, himmelska
ordet. Tycker jag annorlunda, så är det blott ett misstag hos mig, ett
falskt beläte af Gud, som kommer deraf, att det rätta Guds beläte i
syndafallet utplånades ur menniskan.
Jag nu förstår Guds råd,
Jesus är min!
Vi frälsas blott af näd.
Jesus är min!
I honom har jag frid
Midt under kamp och strid
Min korta pröfwotid.
Jesus är min!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
