Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wisserligen sannt, att allt är wäl med Christi försoning och att felet är
hos dig; men du förstod icke, att det felet hos dig är så stort, att det
icke kan hjelpas med allt arbete på dig sjelf, att det aldrig kan hjelpas
på annat sätt, än att du förtwiflar på dig sjelf och all din förbättring
och söker blott i Christus din frälsning. Felet, hwarföre du icke fått
frid, har warit, att du trott, att det allt måste botas hos dig, innan
du kunde hafwa frid; att du icke trott eller förstått, huru förloradt det
är med dig, och huru allt är fullkomnadt och botadt i Christus. Du
har wäl känt dig wara en stor syndare, men icke en helt förtappad
syndare; och om Christus har du wäl trott, att Han frälsat stora syndare,
men icke sådana, som du härtills warit. Dessa äro de wanligaste
orsakerna, hwarföre sökande själar icke få frid. Andra ligga ock i ännu
mer köttslig säkerhet, hafwa ännu någonting mer angelaget än Guds
nåd, hafwa afgudar och skötesynder, som de icke wilja blifwa skilda ifrån
— och då är det wäl, att de icke få frid.
För att få Guds frid fordras således: först att ingenting är dig
så angeläget som Guds nåd, att du icke förr åtnöjes, än du fått
förwissning derom; för det andra att du lär förtwifla på dig sjelf, d.ä.
på alla företag, allt görande och blifwande, och sådan du är, såsom
ännu en owärdig, ja, förtappad syndare, söker all din frälsning i
Christus allena; för det tredje att du icke wäntar på förwissningen i
känslan, genom inre swar uti ditt hjerta, utan tager Guds swar der, hwarest
Gud gifwer det, i ordet, endast i ordet. — Har det med en själ blott
kommit derhän, att hon framför allt annat söker detta, suckande wid
sig sjelf: Ack, om jag blott hade Guds nåd, så wille jag ingenting på
jorden högre önska mig, så aktade jag icke, hwad helst jag skulle lida;
och ack, om jag kunde tro på Christus allena och blott wara funnen i
Honom! Om jag blott wore wiss, att hans förtjenst hörde mig till!
Och jag will tro på ordet, jag will icke bida efter känslor, om jag blott
kunde tro, o.s.w. — si, då är tron redan tänd, och då skall det icke
fela, att icke den själen äfwen får förwissning om nåden, får full frid.
Den saken will Gud sörja för.
Förtappad i dig, ja, förlorad i grund,
Men också upprättad - hur stort!
I kraft af det ewiga, dyra förbund,
Som Fadren med Sonen har gjort,
Du har blott helt enkelt att taga emot
Den gåfwa, som redan är lagd för din fot -
O, så tag den!
Ja, tag den och prisa din Frälsare kär
För sådan osägelig nåd,
Och bed, att Han sjelf måtte lära dig här,
Att fatta hans salighets råd.
Och börjar du något att häraf förstå,
Nog skall du wäl också en fröjdedag få
Hos din Jesus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
