Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 12 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af wårt språk och är summan af allt Guds evangelium. Och härpå
grundar sig nu wår heliga förbindelse och alla trognas innerliga håg,
att uti allting se efter Herrens wälbehag och hans namns ära, kortligen
att lefwa för Honom.
Så säger ock apostelen: Han är fördenskull död för alla, att de,
som lefwa, skola icke nu lefwa sig sjelfwa, utan Honom, som är för
dem död och uppstånden. Då Christus dött i allas ställe, måste ock de
alla, för hwilka Han dött, icke mer betrakta sig såsom från Honom
särskilda menniskor, oafhängiga och sjelfständiga, utan alltid såsom lemmar
i Honom, såsom Honom tillhörande och tjenstskyldiga undersåter. Han
är fördenskull död för alla. Måtte Gud öppna allas wåra sinnen för
denna sak! Är det sannt, att Guds Son blifwit menniska för wår skull
och för oss offrat sitt lif under starkt rop och tårar, på det wi skola lefwa
genom Honom, skola för hans skull hafwa en ewig nåd, trots alla wåra
synder, och sist ärfwa det ewiga lifwets salighet: huru skulle icke wi då
uppoffra hela wårt lif för Honom, för hans ära, hans tjenst och
wälbehag, uti allt hwad wi göra eller låta! Ingen menniska har rättighet
att lefwa här på jorden, utan att lefwa för Honom, som har återköpt
oss från den ewiga döden och fördömelsen. Det är redan nog sorgligt,
att de trogna, som werkligen med hela sin ande helga sig åt Herren,
dock icke kunna lefwa mer fullkomligt till hans tjenst och ära; men tänk,
huru mycket grufligare, att icke ens egna sitt lif till hans ära,utan
alldeles fritt och uppsåtligt lefwa sig sjelf! Detta är ju ett alldeles osaligt
lif, hwarom Luther yttrat de starka orden: "Fördömdt till nedersta
helwetet är det lefwerne, som en menniska lefwer sig sjelf." Och huru
werldens barn lefwa ett sådant fördömdt lif, då de äro alldeles fria
från omsorgen om Herrens ära och wälbehag, då de i allt sitt lefwerne
med tankar, ord och gerningar följa blott sitt eget behag, det är
uppenbart för allas ögon. De "förneka Herren, som har köpt dem"; om de
ock med munnen bekänna Honom. Och annorlunda kan det icke wara
med de andligen döda. Att någon menniska werkligen lefwer för Herren,
är ett underwerk af hans nåd allena i den nya födelsen. De som
emotstå den nåd, som kallar dem till bättring och omwändelse, de måste
då förblifwa under den fallna naturens wälde, lefwa blott sig sjelfwa
och för sin egen räkning; och de som lefwa för sin egen räkning, de skola
ock dö för sin egen räkning, skola ock sjelfwa hjelpa sig i döden och
domen. Blott de som "lefwa i Herren", de skola ock "dö i Herren".
Hwad fröjd att höra Jesus till
Och gå allena, dit Han vill,
Att wara hans, hans frälsta brud,
Och genom honom täck för Gud.
Den lyckan, Jesu, är ock min,
Ty jag är din — ja, ewigt din.
Du, du har köpt mig, som jag är,
Och håller mig nu ewigt kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
