Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 10 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra något särskildt, nemligen så frukta din Gud och så älska Honom, att
du icke will göra emot hans bud. Wi tala här om utgåendet från
werlden och nämna derföre icke de synder, som äfwen hos ärbara
werldsmenniskor få anses för synd, såsom olydnad, wrede, hat, okyskhet,
oärlighet m. m. Men rörande sådant, som äfwen dessa anse oskyldigt och
förswara, låt det wara din regel att aldrig döma om en handlings
brottslighet eller oskyldighet efter mängdens sed och omdöme, utan efter
Guds ord, efter Christi och helgonens exempel. Så att, t.ex. om det
är ett sällskap eller ett nöje, som skulle i sig sjelft synas än så oskadligt
och oskyldigt, men är stridande mot Andens sinne, så att du inser, att
din Herre Christus icke skulle deltaga med dig deruti, att du icke kan
inbjuda Honom dertill, icke kan göra det i hans namn; eller du
känner, att din inwärtes menniska mer förlorar än winner derpå — så
fly det. Här gälla apostelens ord: "Hafwen ingen delaktighet uti de
onyttiga mörkrets werk, utan straffen dem hellre."
Då här nämndes sällskaper, förstår enhwar, att det icke är
meningen, att du skall gå bort från dem, wid hwilka din jordiska kallelse
binder dig; der gäller endast att fly deras synder. Utan frågan gäller,
när det beror på dig sjelf att wälja umgänge. Då måste du "gå ut"
ifrån dem, som äro din Herre emot. Men, torde någon tänka, wore
icke detta menniskohat? Skall man icke älska alla menniskor? Jo, men
älska på det sätt, som din Herre älskade. Han älskade wisserligen alla
och älskade dem så, att Han gaf sitt lif för dem; men Han blef aldrig
förtrolig med sin faders och sitt rikes fiender. Gör ock du så: älska,
uppoffra dig, gör godt mot alla, men tro icke, att det är din pligt att
wara förtrolig eller likställig med din Herres fiender; ett förtroende, en
likställighet, som har till wilkor, att du skall kalla det goda ondt och
det onda godt. Tänk, om Christi lärjungar hade stundom gått ut till
sin Herres fiender, de skriftlärda och fariseer, och öfwat förtrolig
wänskap med dem — hade detta warit trohet? Judas gjorde det, och —
slutade med att förråda sin Herre i deras händer. Men du menar
måhända, att de böra icke anses som Christi fiender, då de t. ex. äro
goda, hyggliga menniskor. Pröfwa då: om ditt sällskap icke tål, att du
talar godt om din Herre, så wet, hwar du är! — nemligen hos hans
fiender. I det sällskapet måste du antingen med hela ditt wäsende
bekänna ditt lärjungasinne, och då såra sällskapet; eller med undwikande
twetydigheter och förställning förneka och såra din Herre och ditt samwete.
Detta besinne den, som friwilligt går in till Christi fienders koleld.
Då småsinta werlden med gruset är nöjd,
Och synden och flärden är all hennes fröjd,
Då följer jag, segrande härar, med er,
Som tågen till ära wid Jesu banér.
Den korsmärkta drägten med smädnamn jag tar,
Om ingen i slägten det namnet ock har,
Och följer med glädje, I kämpar, med er,
Som tågen till ära wid korsets banér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
