Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Intuition och glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140
mellan människa och djur — men så kommer livets historia
och bjuder oss bevittna arternas uppkomst på den gradvisa
omdaningens väg och synes sålunda åter införliva människan
i djurriket. Och när en mäktig instinkt förkunnar
sannolikheten av att personligheten överlever, ha de rätt i att
icke sluta öronen för dess röst — men då ställer förnuftet
förbryllande spörsmål, om själen är i stånd att föra ett
självständigt liv, var den kommer ifrån . . .
Förvisso är icke allt vad filosofien bringar oss i lika
grad bekräftat eller bevisbart, och det tillhör den filosofiska
metodens väsen att anden ibland bör finna sig i vissa
risker. Men filosofen löper gärna dessa risker, av det skälet
att det finns annat om vilket han vunnit visshet. Man
skulle kunna haft rätt att tvivla om medvetandets uppgift,
ifall det blivit drivet avsides, och om människan hade att
hålla sig i ett hörn av naturen som ett barn i skamvrån.
Men ingalunda! Den materie och det liv som uppfylla
världen röra sig ävenledes i oss. De krafter som arbeta i
allting, dem känna vi även i oss. Vare vad det vill, det
inre väsendet hos det som är och det som sker — vi hava
del däri.
Med ett tänkesätt som detta befrias vi från de system,
med vilka filosofiska teoretici sedan urminnes tider hållit
människan avstängd från den verklighet hon känner inom
sig och uppfattar med sitt sunda förnuft. Det ligger samma
avstånd mellan dessa konstruktioner och den sanna
verkligheten som mellan det liv vi föra i vardagslag och det
aktörer om kvällen visa oss från scenen. På teatern säger
ingen mer än han bör säga och gör inte annat än det han
har lov, där äro alla scener väl avgränsade, stycket har en
början, mitt och slut. Och allt är anordnat så nogräknat
som möjligt med hänsyn till upplösningen i tragik eller
fröjd. Medan det i livet säges många onyttiga ting och
utföras onödiga gester, där träffas knappast klara situationer,
ingenting förlöper så enkelt avrundat och vackert som vi
skulle önska, och effekterna utebli som oftast. Livet rinner
fram, utan att vi äro i stånd att ange om det blott går åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
