Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Världsutvecklingens gång - Intuition och glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
att omkasta riktningen för de fysiska förändringarnas lopp,
sådan denna bestämmes av entropiens lag. Men livet beter
sig fullkomligt som en kraft skulle göra, vilken lämnad åt
sig själv arbetade i rakt motsatt riktning. Ur stånd att
hejda de materiella förändringarnas gång, uppnår det i alla
fall att fördröja dem.
Intuition och glädje.
Vi ha sett enheten i den stigande livsström som går
genom släktena och binder individ till individ, arter till
arter, och av hela raden av levande väsen bildar en enda
omätlig bölja som rullar över materialitetens ocean. Utmed
nästan hela sin sträcka hejdar sig böljan och bildar
bränningar på stället — men på en enda punkt har grundet
genombrutits och böljan fortsatt fritt. I människoformen
har denna frihet tagit gestalt. Överallt utom hos människan
har medvetandet blivit trängt in i någon återvändsgränd,
med människan och endast med henne har det fått
fullfölja sin väg. På andra utvecklingslinjer ha strövat fram
andra tendenser som livet rymde och varav människan även
bevarat något kvar, om än icke mycket. Det är som om
ett mjukt och obestämt väsen, man kan kalla det människa
eller övermänniska hur man vill, sökt förverkliga sig själv,
men inte nått därtill utan att lämna efter sig på vägen en del.
Dessa rester finnas åter inom det övriga djurriket, ja till
och med i växtvärlden och utgöra just vad dessa äga
segerrikt beståndande under utvecklingens äventyr.
Från denna synpunkt mildras säreget den tvedräkt
naturen visar oss skådespelet av. Hela den organiserade
världen blir då som en mylla, ur vilken skulle skjuta upp
människan eller en varelse, själsligt befryndad med henne.
Med denna åskådning komma vi ej längre att känna oss
ensamma i mänskligheten och mänskligheten själv icke att stå
isolerad i den natur vars kron hon är. Liksom det minsta
stoftgrand är solidariskt med hela vårt solsystem och virvlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
