Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Rörlighet och medvetande - Växt och djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
drev djuret att skaffa sig nerver och nervcentra, hos växten
ledde till förmågan att bilda klorofyll.
Redan denna överblick på den organiserade världen i
dess helhet sätter oss i stånd att i mera precisa uttryck
ånge vad som förenar dessa båda riken och även det som
skiljer dem åt.
Växt och djur.
Förutsätt att det i livets djup bor en strävan att på de
fysiska krafternas nödvändighet inympa största möjliga
förmåga av fria val. Denna strävan kan inte allmänt taget gå
ut på att skapa energi, blott att på bästa möjliga vis bruka
den energi som står till förfogande. Den viktigaste källan
till energi som kan utnyttjas på ytan av vår planet är, som
vi veta, solen. Problemet var alltså detta: att få solen att
här och där på jordens yta delvis och för tillfället avbryta
sitt eviga flöde av brukbar energi och låta en liten del därav
upplagras i lämpliga behållare, ur vilka den sedan kunde
tömmas när man ville, var man ville, dit man ville. De
ämnen av vilka djuret livnäres äro just reservoarer av denna
art. Danade av ytterst invecklade molekyler, rymmande en
betydande summa potentiell kemisk energi, utgöra de så att
säga explosionsämnen, som blott vänta på en gnista för att
sätta sin insamlade kraft i frihet.
Nu är det sannolikt så, att livet från början strävade
efter att på en gång åvägabringa sprängämnet och den
explosion som kommer det att verka. De första levande
varelserna kunna tänkas ha å ena sidan sökt träget samla
energi, lånad från solen, och å andra sidan förbrukat
den explosivt och när så föll sig under sina rörelser. Att
sedermera tvänne riken strävat åt olika håll, innebär
kanske, så kan det sägas, att de var för sig glömt bort ena
hälften av programmet; eller också var beskaffenheten av
den materia livet förefann på vår planet inte gynnsam för
att bägge tendenserna länge följdes åt hos en och samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
