Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Livskamp och anpassning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Vi se hur naturen ställer levande väsen i harnesk mot
varandra, den visar oss överallt oordning jämsides med
ordning, tillbakagång bredvid framsteg. Skulle då inte —
kan det frågas — den harmoni man förgäves söker i
materien eller hos livet som helhet, stå att finna i var organism
tagen för sig? Blir man inte där slagen av en
beundransvärd arbetsdelning, en märklig samhörighet mellan delarna,
en fulländad ordning i de mest invecklade förhållanden?
Kan man inte säga, att varje levande varelse sålunda
fullbordar en plan som bor i dess väsen?
Det ligger dock en oundviklig stötesten i vägen för
denna tolkning nämligen individualitetens flytande gränser
både inom organismen själv och hos de skilda organismerna
inbördes. Man måste fråga sig, var börjar eller slutar
individens vitalprincip?
Led efter led kan man gå tillbaka till individens
Närmaste förfäder, man finner honom samhörig med dem alla,
samhörig med den lilla massa protoplasmaslem som är
själva roten till livets stamträd. I viss mån bildar var
individ en gemensam kropp med denna urfader, men den
är ej mindre samhörig med de sidolinjer som grenat ut
sig. Man kan i denna mening säga, att varje individ genom
osynliga band är förenad med allt levande som finns. Det
går därför ej att söka begränsa finaliteten till den enstaka
levande individualiteten. Finns det någon finalitet i livets
värld, så nog omfattar den hela livet i en enda odelbar
omfamning.
Ett mål för livet i mänsklig mening av ordet vore det
fåfängt att söka uppställa. Att tala om ett mål innebär att
man tänker på en modell, som redan finns och blott väntar
på att utföras i verkligheten. Det förutsätter alltså i grund
och botten att allt är givet, att framtiden skulle kunna
avläsas i nuet. Det förutsätter att livet i sin rörelse och
som helhet skulle gå till väga liksom vår intelligens, med
dess naturliga böjelse att ställa sig utanför den levande
tiden.
Livet däremot gör framsteg och fortvarar. Utan tvivel
kan man alltid, vid att kasta ett öga på den en gång till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
