Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 1. Rörelsen - Rörelse och förändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagt ännu en gång: förändringens söndermalning i ’tillstånd’
ger oss möjlighet att uppfatta tingen och verka på dem,
varför det är av stor praktisk betydelse och nytta att vi
intressera oss för ’tillstånden’ snarare än för själva
förändringen. Men det som här gynnar handlingen verkar dödande
på spekulationen. I och med att vi betrakta en förändring
såsom verkligen sammansatt av ’tillstånd’, väckas till liv
alla de svårigheter, alla de olösliga motsägelser som rörelsens
problem framfött. Det är som att blunda för den sanna
verkligheten.
Vi övergå till den andra punkten, som för övrigt uttrycker
samma sanning, endast tagen från en annan synsida.
Ögat har för vana att ur synfältet i dess helhet skära
ut relativt oföränderliga figurer, som sålunda anses flytta sig
utan att omformas: rörelsen skulle alltså bilda ett tillskott
till, liksom en tillfällig egenskap hos det som rör sig.
Synsinnet finner sig till rätta med att taga tingen från denna
sida: som kunskapare åt känseln förbereder det vår på
yttervärlden riktade handling. Genom stegrad
uppmärksamhet finna vi emellertid, att rörelsen icke fordrar något
bärande ämne eller förändringen någon bärande substans.
Vetenskapen själv suggererar oss denna syn på de materiella
tingen. Den upplöser under sin fortgång materien i
verkningar som söka sig väg genom rummet, i rörelser som
fortplanta sig åt skilda håll, liksom skälvningar. Realiteten blir
på så sätt idel rörelse. Massan söndermales till molekyler,
molekylerna till atomer, atomerna till elektroner och
korpuskler — tills det står klart, att även det stöd man tilldelat
rörelsen i det oändligt lilla icke var annat än ett bekvämt
skema, en eftergift av forskaren åt synfantasiens vanor.
Ännu lättare förefaller det oss att uppfatta rörelsen och
förändringen som självständiga realiteter, om vi vända oss
till hörselsinnet. Låt oss lyssna till en melodi och vaggas
av den: få vi icke då en klar förnimmelse av en rörelse,
som icke är fäst vid något ting som rör sig, om en
förändring utan någon substans som förändras? Förändringen är
sig själv nog, den är saken själv. Och det gör ingenting att
den tar tid, den är odelbar: om melodien upphörde tidigare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
