Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 1. Rörelsen - Materien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min otålighet, d. v. s. med en viss del av min egen
fortvaro, som inte kan förlängas eller dragas ihop efter behag.
Men vad innebär detta, om inte att vattenglaset, sockret
och dess upplösning i vattnet tvivelsutan äro abstraktioner,
och att det Allt, ur vilket mina sinnen och mitt förnuft
skurit ut dem, kanske förlöper på samma sätt som ett
medvetande?
Den operation, genom vilken vetenskapen isolerar och
avgränsar en grupp samhöriga företeelser, ett system, är
onekligen i vissa stycken konstlad. Men ägde den inte
någon objektiv grund, skulle man inte kunna förklara, hur
den i somliga fall kan visa sig fullt befogad, men omöjlig
i andra. Vetenskapen avgränsar sådana system för våra
studiers bekvämlighets skull, men glömmer likväl icke, att
det system den kallar isolerat fortfarande är underkastat
utifrån kommande påverkningar. Genom dessa inflytanden
bindes det särskilda systemet liksom med trådar vid ett
annat större, detta vid ett tredje och så vidare, tills man
kommer till det mest objektivt isolerade och oberoende
system av alla, solsystemet i dess helhet. Men inte ens här
blir isoleringen absolut. Vår sol utstrålar värme och ljus
hinsidan den fjärmaste planeten. Dessutom rör han sig,
dragande i släptåg planeterna och deras drabanter i en given
riktning. Den tråd som binder vår solvärld vid det övriga
universum är förvisso ganska tunn. Och likväl överföres
långs denna tråd det nuflöde, som genomgår världen i dess
helhet, på minsta smådel i den värld vi bebo.
Världen fortvarar, även den. De system vetenskapen
isolerar följa även de ett nuflöde, och så snart man åter
inpassar dem i Alltet, blir deras form för tillvaro
överensstämmande med vår egen. Men de måste ånyo passas in.
Bortsett från alla hypoteser angående materiens väsen,
är det uppenbart, att materialiteten hos en kropp inte är
begränsad till dess yta, den vi se eller beröra. Kroppen är
närvarande överallt, där dess inflytande gör sig märkbart.
Dess dragningskraft, för att blott tala om den, sträcker sin
verkan till solen och planeterna, kanske genom hela världen.
I mån som fysiken framskrider, utplånar den allt mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
