Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
141
kunde upptäcka en sådan hustru!» ... Välan, nu ät
det gjort! Jag har henne!
Hon mumlade: -— Det är präktigt. Och hon såg
honom leende i ögonen.
Han tänkte: — Jag är för kall. Jag är dum. Jag
måste gå raskare till ’väga. Och han frågade: Hur
gjorde ni Forestiers bekantskap?
Ilon svarade retfullt maliciöst: — Resa vi till
Rouen för att tala om honom?
Han rodnade. — Jag är dum. Ni gör mig blyg.
Iion blev förtjust. — Jag? Omöjligt!
Han satte sig plötsligt bredvid henne. Hon
utbrast: — O, en hjort!
Tåget ilade fram genom Saint-Germains skog, och
hon hade sett ett skrämt rådjur taga ett språng
tvärs över en allé. Duroy, som satt framåtlutad och
tittade ut genom det öppna fönstret, gav henne nu
en lång kyss, en älskares kyss på håret i nacken.
Hon satt orörlig några sekunder; så höjde hon
huvudet och sade: — Ni kittlar mig. Sluta.
Men han förde långsamt sin krusiga mustascher
i en lång, nervretande smekning över hennes vita
hull.
Hon skakade på sig. — Sluta då!
Men han hörde inte på henne, utan försökte
vända hennes ansikte mot sig. Så kastade han sig över
hennes mun, som en hök över sitt byte. Hon gjorde
motstånd, stötte honom tillbaka, försökte frigöra
sig. Till sist lyckades hon göra det och upprepade:
— Sluta då.
Han hörde inte på henne längre, utan kysste
henne med heta läppar och försökte få omkull henne på
bänken. Hon frigjorde sig med största möda, reste
sig häftigt upp och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
