Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELA M I
93
Hon tog hastigt händerna från ansiktet och
stammade, gripen av raseri, raseriet hos en älskande och
förrådd kvinna. — Ah! usling . .. usling ... en sådan
eländig stackare du är... Är det möjligt? ... En
sådan skam... 0, min Gud, en sådan skam! Och
allteftersom hon samlade sig, tilltog hennes vrede:
Det var med mina pengar, som du betalade henne,
inte sant? ... Och jag gav honom pengar . .. till den
där flickan ... 0, den uslingen . . .
I några sekunder tycktes hon leta efter ett
starkare ord, som inte kom, men så utbrast hon plötsligt
med en åtbörd som när man spottar: — O! Svin . . .
svin .. . svin . . . svin .. . Hon fann inga andra ord,
utan upprepade: Svin . . . svin ...
Helt plötsligt lutade hon sig fram och grep
kusken i rockärmen. — Stanna! ropade hon, varpå hon
öppnade vagnsdörren och hoppade ur. Georges ville
följa efter henne, men hon ropade: Jag förbjuder
dig att stiga ur! — så högt, att folk samlades kring
henne och Duroy av fruktan för skandal icke
vågade röra sig ur fläcken. Så tog hon upp sin
portmonnä, letade i den vid skenet från lyktan, gav kusken
två francs femtio och sade med vibrerande stämma:
Se här är er betalning för en timmes körning . . . Det
är jag, som betalar. . . Och kör det där kräket till
Rue Boursault i Batignolles.
De nyfikna, som skockat sig omkring henne,
skrattade. En herre sade: — Bravo, liten! — och en
gatpojke stack in huvudet i droskan och ropade med
hög röst: — God afton, raring! Så rullade vagnen
bort, följd av skrattsalvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
