Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 241. Gustav Vasa, av J. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som redo sig gjort till att åter igen
sin frihet från ovännen taga.
Så käckt och så modigt med pilar och spjut,
med armborst och yxor de tåga.
Från hem och från härd de till kampen gå ut,
sitt liv och sitt blod glatt de våga.
Och kraftigt de sjunga: »Vår fädernejord
skall ingen förtrycka, så länge i Nord
för henne vårt hjärta kan låga.»
Och Gustav han börjar sitt härliga värv
med mod och med högburen panna.
Med örnblick han mäter sin fiende djärv,
och intet förmår honom stanna.
»Med Gud och med folket» — hans valspråk så skönt —T
han segrarna vinner, och Svea har krönt
hans minne med äran den sanna.
7. Snart fick bondehären mäta sig med fienden.
Det var vid Brunbäcks färja. Där hade dalkarlarna
lägrat sig på ena stranden av Dalälven. En dansk
trupp tågade fram på motsatta stranden. Den mottogs
med pilregn och nödgades draga sig något tillbaka.
En dansk herre frågade: »Huru mycket folk kan
landsänden ovan Dalälven uppställa?» Man svarade:» Väl
20,000 man, ty de gamla männen där äro lika
stridsdugliga som de unga.» Dansken sporde vidare:
»Varifrån kan en sådan myckenhet folk skaffa föda?»
Svaret blev: »De äro ej vana vid kräslighet. De flesta
dricka aldrig annat än vatten, och, om nöd går på,
baka de bröd av bark.» Då blev dansken häpen och
sade: »Ett folk, som kan leva av bark och vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
