Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 194. Stålpennan, av J. J—n - 195. »Kloke Petter»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli böjlig som elt tunnband, än hård och spröd som
din pennkniv. Sådan är jag nu. Slutligen blev jag
kramad och manglad, tills jag blev tunnare än löv.
Ur den tunna stålplåten utklipptes jag sedan jämte
många kamrater. Så blev jag slipad, fejad och polerad
med hand ocli maskin, tills jag äntligen blev* färdig
att sättas i din hand för att hjälpa dig.
Må du ej göra »kråkfötter» med mig och skylla på
mig, om du slarvar och skriver dåligt! Fast jag är
så billig att köpa, är jag, som du ser, ett nätt och
fint arbete. Därför skall du göra ett vackert arbete
med mig, så att varken du eller jag behöver skämmas
för det.
Snart har jag tjänat ut, och du kastar bort mig
såsom onyttig. Men spåren efter mig kunna synas
hundratals år, och den hjälp, du haft av mig, kan
vara dig till gagn under hela livet.
195 »Kloke Petter.»
Det var en liten gosse, som hette Petter. Han
trodde, att ingen kunde uträtta något så bra och så
ordentligt som han, och därför fick han ibland heta
»kloke Petter».
En dag gav hans moder honom en tallrik i
handen och sade: »Petter, gå i boden och hämta mig för
10 öre stött kanel och för 10 öre stött peppar, men
blanda dem icke tillsamman!»
Petter var efter några minuter i handelsboden och
fick ka.nelen riktigt på tallriken. Därefter begärde
han också peppar. Under det nu köpmannen vägde
upp denna, vände Petter hastigt om tallriken, för att
icke de bägge sakerna skulle bliva sammanblandade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
