Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 190. Saltet, ur Henrikssons läsebok - 191. Vattnets rundresa, av J. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om upptäckten av denna saltgruva berättas
följande. Det hände en gång, att drottningen där i
landet satt på en klippa och lekte med en dyrbar
fin-gerring. Plötsligt tappade hon honom, och han föll
ned i en djup bergsrämna. Alla drottningens
följeslagare skyndade fram för att uppsöka ringen, men
han låg på ett djup, dit ingen kunde nå. Man
hämtade dit bergsprängare, som natt och dag lösbröto
klippor och gingo alltmer på djupet. Det var dock
förgäves — ringen återfanns icke. Men nere i
djupet fann man något dyrbarare än ringen, nämligen
ett mäktigt lager av snövitt bergsalt.
191 Vattnets rundresa.
Ingen färdas så vitt omkring och på så olika sätt
som den lilla vattendroppen i sällskap med ett
oräkneligt antal kamrater. Än är han djupt i havets sköte,
än far han såsom luftseglare i det blå. Än tager han
härbärge hos en blomma, än hos ett djur, än löper
han omkring i människans ådror med blodet. Han
kan vara en tår på din kind och en svetklroppe på
din panna, men han kan också en annan gång vara
en del av snöbollen i din hand eller av imman på
fönsterrutan.
Vi vilja göra elt försök alt följa en vattendroppe
på hans färd. På havets yta leker han med millioner
syskon i solens sken. Förtunnad av värmen sliger
lian upp i luflen som en dunst, osynlig för våra ögon.
Så föres han av vinden över hav och land, skog och
berg. En vacker sommarkväll, då solen gått ned och
marken afkyles, förvandlas den luftfonniga
vattengasen åter till en flytande droppe och faller såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
