Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknade, att cirka tjugutusen personer voro
samlade utanför hotellet, men inte bara för att se henne
utan ditkomna i hopp att också få höra henne
sjunga. Hon hade börjat så smått skämma bort
den nordiska publiken med det. I Kristiania
sjöng hon från hotellbalkongen, i Göteborg likaså.
Vad var naturligare än att man ville betrakta detta
som en angenäm vana. Med hurrarop och
handklappningar iscensatte man denna nya form av
»bruden ut!». Och hon kom verkligen. När hon
trädde ut på balkongen, vart det så tyst som i den
stilla natten. Men så mycket starkare blev jublet
efteråt, hon måste om och om igen ut på altanen
för att mottaga folkets hyllning, man lät sig inte
nöja sedan hon efter att ha sjungit ett par
folkvisor, däribland Näckens polska, behagfullt sagt
sina åhörare ett »god natt». Man stannade
hängivet kvar och för att i någon mån kvittera
sångerskans älskvärdhet, började man själv föredra
danska nationalsånger, visserligen inte så fulländat som
Kristina Nilsson, men säkert genomandade av
uppriktigaste känsla. Stämningen var, som man ser,
på sin höjdpunkt. Men så kom polisen och sa
d’Herrer i all vänlighet, att de kunde ju inte bli
stående där hela natten och synge, man blev bare
så forbandet hes och madame Nilsson blev så uhyre
s0vnig dan därpå, och det ville man väl inte? Nej,
det var ju sant. Och så skingrade sig folkhopen i
äkta dansk gemytlighet. Och Kristina Nilsson
kunde anteckna ännu en stor dag i sitt minnesalbum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
