Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nämligen på nyåret 1870 och Kristina Nilsson
beredde sig för den färd som utgjort alla divors
kulmen: Amerikaresan.
Dessförinnan hann hon framträda i ännu en ny
roll som Alice i Meyerbeers »Robert Le diable».
Pariserkritiken var inte enstämmigt belåten med
prestationen i dess helhet. En skarp skribent i
Re-vue des deux Mondes, F. de Lagenevais, yttrar sig
till exempel på följande sätt, som förtjänar anföras
därför att det visar, att man inte var rädd att sjunga
ut sin mening till och med inför en så berömd
primadonna :
»Mamsell Nilsson tager rollen från det tillgjorda
och sökta behagets sida. Se där hennes blonda hår,
hennes obestämda blick — kall och blå som stål,
full av listig förförelsekonst och trolldom men
aldrig öm — dessa små otama åthävor och alla dessa
drag av naturlig eller avsiktlig skygghet, så
besynnerligt samstämmande med den egna klangen i
hennes röst. Det finns blott en Nilsson i världen, som
skulle kunna sålunda lyckas i en roll just genom
rollens brister. Man kan icke tänka sig en Alice på
samma gång mindre sannolik och mera förtjusande.
Den vackra budbärerskan inträder smärt och
ledig med den vita dräkten sluten till höfterna med
en lädergördel. Utom sig av förskräckelse blir hon
av riddarna framsläpad inför Robert. Ögonblicket
är högtidligt, i salongen bäva alla hennes vänner,
och i sanning hon har många sådana, så många att
man kunde säga att sedan Rachels tid ingen person
vid teatern varit så enhälligt sökt, firad och
smickrad av den parisiska umgängesvärlden. Hon
ensam förblir orubbligt lugn. Ty det hör till de egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
