- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
113

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(Neckens polska) som lagts in i denna musik, och
Ophelia ler och gråter, man väntar att hon skall
dansa med, men vingarna äro väl för matta, och
hon gråter igen, men så sakta och så innerligt
sorgset, att man icke känner fasa, utan endast gråter
med i tysthet. Men snart glömmer man att andas,
ty den ljuva mön har plötsligt fått toner som storma
himmelen; starka och klockrena stiga de uppåt, det
är drillar och det är sorgeskri, alltsammans lika
vackert, och så går lantfolket bort med en
skak-ning på huvudet; danslusten har förgått dem, men
man hör deras sång i fjärran, medan Ophelia
plockar bladen av sina rosor. Men björken vid sjön
skall också ha sina blommor; hon hänger sin krans
på dess grenar och lutar sig fram efter
vattenliljorna, men vassen är förrädisk och bär icke länge den
lätta gestalten, som sjunker under sång och på
sistone kastar sina rosenblad åt vågorna. Döden
avbryter de sakta tonerna, som falla likt tårar i
sjön; den vita gestalten sjunker ned bland säven.
Så ser man en täck najad dyka upp ur sjön, och
så är allt förbi.

Hela denna scen är det mest förtjusande jag sett,
ehuru den endast kan återgivas av en varelse, som
är den förkroppsligade poesien. Denna Ophelia är
en nordisk ung flicka, sådan vi alla sett henne, utan
någon ovanlig skönhet, vit och röd, med gyllene
hår och en blick som tränger till hjärtat, en verklig
valkyria. I den långa scenen, där hon gråter och
ler på en gång, vet man icke om det är gång, blick
eller toner, som griper en mest; den vilda glädjen,
den obotliga förtvivlan, ett dödligt sårat hjärtas

8 Kristina Nilssbn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free